en kärleksförklaring

onsdag, december 31, 2008

Oh, sweet agony

What part of our history's reinvented and under rug swept?
What part of your memory is selective and tends to forget?
What with this distance, it seems so obvious?

Just make sure you don't tell on me
especially to members of your family
We best keep this to ourselves
and not tell any members of our inner posse
I wish I could tell the world 'cause you're such a pretty thing
when you're done up properly
I might want to marry you one day
if you watch that weight and keep your firm body

Oh, this could be messy
And I don't seem to mind and
Oh, don't go telling everybody
And overlook this supposed crime

We'll fast forward to a few years later
And no one knows except the both of us
And I have honored your request for silence
And you've washed your hands clean of this

söndag, december 28, 2008

Solen

Solen kastar några välsignade, livsgivande strålar över mig och jag strålar till svar. Så lycklig över livet. Så lycklig över att mörkret inte tycks få fäste i mig i år, första gången sen... jag minns inte när?

I mig finns bara ljus och hoppfullhet, en längtan efter att leva varje dag till fullo...

fredag, december 26, 2008

Tankesnurror

"I min kärlek är jag kvinna,
men i min stolthet är jag man"

Så skrev Calderón de la Barca redan på 1600-talet i "La vida es sueño" (Livet är en dröm). Vad har jag att tillföra, så här 400 år senare? Inte mycket.

Jag är för kär för att bara gå. För stolt för att våga riskera att bli sårad. För svag för att tacka nej, för rädd för att tacka ja. Bitter för att han inte förändrar sig, bitter för att inte jag.

För ung för att vara bitter, för gammal för att vara naiv. För fylld av kärlek för att lämna, för fylld av rädsla för att stanna kvar. Caroline brukar säga att "rädsla är motsatsen till kärlek" och jag vet att hon har rätt. Frågan är vad den ekvationen innebär när man älskar en man som är rädd. När en man är för rädd för att älska en. När båda älskar och båda är livrädda?

Mamma säger att det inte finns någon universallösning. Man kan inte planera. Det finns inga garantier. Vad är det den galna kvinnan sitter och säger...? Att jag ska kasta mig ut? Bestämt. Utan skyddnät. Det gäller att inte vara rädd i den här världen. Verkligen.

tisdag, december 23, 2008

Smärta

So tired that I couldn't even sleep
So many secrets I couldn't keep
Promised myself I wouldn't weep
One more promise I couldn't keep

It seems no one can help me now
I'm in too deep
There's no way out
This time I have really led myself astray

Inte rädd. Inte rädd för smärta. Inte rädd för att bli ledsen eller sårad. Känner in. Lägger mig på golvet, det enda som är hårt nog. Andas in, känner in. Gråten i halsen. Fjärilarna i magen som gått från lyckliga till oroliga till förkrossade. Krossade, uppnålade fjärilar. Hjärtat som slår så hårt att det möjligen skulle kunna lämna kroppen när som helst.

Denna gången har jag huvudet högt. Denna gången föll jag inte för frestelsen utan satte hårt mot hårt. Visst gör det ändå ont, sorgen och tårarna är ju desamma. Men någonting har hänt med mig, med min värdighet. Med min självkänsla.

Nej, inget offer under mina egna känslor. Aldrig igen.

Jag lär mig. Jag lär mig av varje tår som faller, varje besvikelse. Blir starkare, växer. Hjärtat slår, hårt, hårt. På väg ut i universum, irrandes runt efter ditt. Jag vill hålla det kvar i sin lilla bur av revben, knyta det hårt i artärer, vener och kapillärer. Nysta in det och hålla kvar det. Vagga det en stund. Inte släppa ut det på någon tröstlös vandring.

Ditt hjärta, var det finns? Jag tror inte att du vet själv.

Tack Gud?

Tack Gud för kvinnlig intuition?

Lite för bitter, kanske.

måndag, december 22, 2008

Tyst, min älskade

Tyst, min älskade.

Säg ingenting utan slå dig ner här i gräset framför mig och dela en minuts tystnad. Visa mig en minuts vördnad så ska jag visa dig världen. Låt mig fatta din hand en minut och leda dig, så hittar du stigen.

Det är detta universum kräver av dig. En minuts tystnad, en minut av ödmjukhet. Se rakt in i solen, en minut, utan rädsla... så ska jag lära dig hur man verkligen ser och inte bara hur man lägger ögonen på någonting. Du har ju sett mig, så jag vet att du kan. Du har sett mig och lockat ur mig alla de strålar som sedan reflekterats i dig, låtit dig ta in hela mig och hela stundens fantastiska närvaro.

Vänd nu samma blick utåt, älskade, och se att hela världen och allt i den kommer att svara dig på samma sätt om du verkligen ser den. Den kommer att stråla tillbaka och strålarna kommer att läka dig och ingjuta mod i dig.

Kanske, att du kommer att se helt nya vägar. Kanske ser du plötsligt en värld där jag inte finns med på kartan. Men jag är inte rädd för det. Inte rädd för smärta eller sorg. Däremot rädd att du ska gå genom hela livet utan att verkligen se det.

/Hellre hundra mil bort,
och jag vet var du är,
än att du är nära men ändå inte här/
(Eva Dahlgren)

Dagen idag är en fantastisk dag, den är vår att spendera och leva som vi önskar. Det enda som skulle kunna berika min mer var om du kunde se och njuta av den som jag. Däri ligger min okompromissbara kärlek. Allt vad jag har, vill jag dela med dig.

Idag har jag livet!

Lugn, people, ingenting har förändrats

På min Facebook hittar jag följande information om vår relation:
  • You dated and still get along great. It's complicated.
  • You hooked up and it was complicated & mindblowing.
Där ser ni... ingenting har förändrats.

(Mer än allt, hela mitt liv, hela mitt jag har du ännu en gång svept med, vänt ut och in, upp och ner och skakat lite, en jävla åktur som jag älskar, älskar, älskar, allt har du förändrat och ingenting känns som det gjorde för en månad sen eller två).

Nej, ingenting förändrats. Fortfarande complicated.

Mest mindblowing.

fredag, december 19, 2008

Oron

Oron tränger sig på ikväll. Oron inför omtentamen imorgon som håller ett sådant grepp om min framtid och som jag givetvis inte läst tillräckligt inför (kan man någonsin läsa tillräckligt inför en tenta?).

Oron inför att staden brinner och att han är mitt ute i det.

Samtidigt, lättnaden över att det snart är över. Imorgon senast 13 är jag klar med tentan och vet att han är hemma, välbehållen, och får ligga i hans armar igen.

Jag måste tro att det kommer gå bra. Både och. Måste, för att inte bli galen. Måste låta hjärtat vara öppet och fortsätta ha den där förtröstan, tilltron till livet och universum. Utmaningar är nyttiga för de gör att vi utvecklas. Kan inte tänka mig något mer meningslöst än att stå still. Jag behöver älska någon som utmanar mig att utvecklas, jag måste syssla med något som utmanar mig att utvecklas.

Då, för två och ett halvt år sedan, frågade alla varför jag inte skulle välja något av det alla förväntade sig. Många gissade på journalistik, littvet eller annan form av textanalys osv. Ingen gissade på sjuksköterska.

Nu frågar alla varför jag inte stannar på den här bekväma, enkla vägen. Varför jag inte stannar med den trygga, snälla kille jag hittat. Varför jag alltid ska krångla till saker.

Jag svarar samma, nu som då. Jag måste följa hjärtat. & jag är en sucker för utmaningar.

torsdag, december 18, 2008

Ego?

"Att lämna en för en annan,
det är kanske egotrippat
Men att lämna sig själv för inget,
det är värre så"

Ego? Nejdå, bara 21 år gammal och förälskad, fyll av längtan och vilja att LEVA!

tisdag, december 16, 2008

Viktigt

Viktigt att poängtera:

Jag pluggar och pluggar, och kanske blir jag lite klokare.

Viktigare att poängtera:

Jag älskar och älskar, och jag blir definitivt klokare.

söndag, december 14, 2008

Leva med

Jag kan leva med risken att mista dig. Det kommer att kosta mig sorg och tårar, men det kan jag leva med.

Det jag känner för dig, känner jag så starkt att jag inte ens behöver fundera på om det är värt det. Att få hålla dig, en minut, en sekund i mina armar och dela den kärlek som vi båda känner så starkt att vi inte ens lyckas försöka förneka den...

I min värld är det värt ett hav av tårar.

Jag är inte rädd för att mista dig, jag kan inte mista dig, jag har ju haft dig! Du finns inbäddad i mitt hjärta och tid eller rum kan inte släpa ut dig om de så försökte.

Jag älskar dig, så jag kan inte mista dig.

fredag, december 12, 2008

Synar

Jag synar honom, han har samma tanke som jag och vi bedyrar varandra vår kärlek och håller varandra hårt. En kort, liten frist... Klamrar mig hårt till den, för vem vet hur länge vi får behålla den?

Men en kort stund, en natt är vi lyckliga och skrattar och ler tillsammans. Bedyrar varandra vår kärlek, faller tillbaka på det ljuvliga i att vi återfunnit varandra.

Leker med varandra på barns vis; kompromisslöst men lite klumpigt, ivrigt, ärligt.

Jag är så lycklig. Så otroligt lycklig. Jag tänker inte på att jag kanske kommer tappa det igen, att vi kanske slår emot verkligheten hårt, för jag är så lycklig. Älskar mer än jag trodde att jag någonsin skulle göra igen. Älskar honom, lika intensivt som när jag var arton år gammal och knappt mer än ett barn. Älskar mig själv, lika intensivt som sekunden jag föddes och var stark nog att dra efter luft första gången.

Så är jag med honom. Förlöst, fulländad, stark.

torsdag, december 11, 2008

Ordagrant och så vidare i all oändlighet. Amen.

"On and on
This love I feel for you goes on and on
It's something you can't lose
You're gonna find, this heart of mine
Will stand the test of time
On and on
Can't you see, this is where you belong
I've got so much to give
And down you've gone and let these arms
Shelter you tonight

Words can be so hard to trust
They made a fool of all of us
Let your emotions be your guide
And go with what you feel inside

I know that what I feel is deep
And when I play, I play for keeps
I know that you've been hurt so bad
But this is something made to last

On and on
This love I feel for you goes on and on
It's something you can't lose
You're gonna find, this heart of mine
Will stand the test of time
On and on
Can't you see, this is where you belong
I've got so much to give
And down you've gone and let these arms
Shelter you tonight

I can feel us moving
Closer by the minute
This is so amazing
Have a little faith and
Let me lead the way
I can promise you that

On and on
This love I feel for you goes on and on
It's something you can't lose
You're gonna find, this heart of mine
Will stand the test of time
On and on
Can't you see, this is where you belong
I've got so much to give
And down you've gone and let these arms
Shelter you tonight"

Plötsligt

Plötsligt är kroppen som ett urverk och den räknar ner, alldeles utan min hjälp, i timmar och minuter. Det är för att jag ska kunna förbereda mig, såklart. En del av förberedelserna är rent fysiska, praktiska men framför allt är det mentalt. Att förbereda sig på det oförberedbara (ja ja, jag vet att det inte är ett ord men jag kommer inte på vad det heter, det finns kanske inte ens något ord för det?).

Det är väl ganska omöjligt egentligen, att förbereda sig på att vad som helst kan hända, kan tyckas. Men det är faktiskt inte det. Det fungerar mycket bra och jag kommer ner i kroppen och kan fokusera tankarna. Tänk om jag kunnat göra det lika lätt inför en tenta, eller något annat praktiskt.

Men det här är inget praktiskt. Det är en jävla berg-och-dal-bana. Något som vänt mig upp och ner, in och ut.

Jag gör som i berg-och-dal-banan. Jag bryr mig inte om att försöka hänga med, jag struntar i att sinnena inte hänger med och att jag inte kan förstå eller registrera allt... jag kopplar av, lutar mig tillbaka och bara njuter, skriker rakt ut och skrattar. Det är väldigt befriande, ni borde för guds skull testa!

onsdag, december 10, 2008

Galen?

You make me fly
You get me high
You turn my world to such a better place
Your crazy touch
The sweetest rush
Is something that saved my life

I wanna spend my nights and days between your arms
Everyday breathing your love
And even in my dreams I wanna be kissing your lips
Baby breathing your love

I wanna have that crazy love
Wanna run it in my blood
Want it taking over me


Jadå, jag är galen, inga tvivel om saken. Jag har en kronisk svårighet
att anpassa mig efter normer och regler och trivs rätt så bra med det...

Galen, born and raised, crazy and I like it...

Vet ingenting om hur mitt liv kommer se ut om en månad eller två och
det borde väl göra mig orolig eller rädd men jag tycker mest att det känns
spännande...



måndag, december 08, 2008

Liv

Inventering av ett liv:

- En bångstyrig katt
- En bångstyrig lugg
- Ett bångstyrigt hjärta

Slut inventering.

söndag, december 07, 2008

Saker jag skrev för hundra år sedan men lika gärna hade kunnat skriva idag, del 2

"Vår tid tillsammans har varit fantastisk - en saga, nästan. Och när vi ligger där i varandras armar i ett sådär självklart samförstånd, en tystnad där själva tystnaden tycks dra efter andan... Då glömmer jag att det är mörkt och snöar ute. Jag glömmer att världen där ute brinner. Jag glömmer att jag såg en kille med spruckna knogar och tom blick på bussen.

Jag vilar i hans famn och i mig själv och känner mig så fullkomlig som jag faktiskt är i hans ögon. Vilar i hans ögon, hans armar. Håller honom hårt.

Det här är det finaste jag någonsin haft"

När en dörr stängs öppnas en ny?

//It's been a long, long time
For that I owe you now,

I miss your heart,
I miss your lonely eyes

I want to come back for more,
I want to take care of my memories
Welcome me, welcome me tonight

There's been tragedies and hard times,
There's been luck and real good times,
the magic spellbind


The store is not open,
Trees have fallen but you,
You're still giving light.
The pride is not broken,
It still lingers on, the fight
The fight's already won, you'll see.

Without any doubt//


Jag kan inte gråta, allt är så tillrättalagt och logiskt, jag är inte rädd.

lördag, december 06, 2008

Ja, visst gör det ont...

Svårt att säga du är inte rätt för mig. Svårare att säga jag är inte rätt för dig.

Svårast att säga jag hade kunnat älska dig om mitt hjärta varit tomt.

Men det är det inte.

Mitt hjärta.

Åh, mitt hjärta jublar...

En minut, en sekund av det här. Tänker inte, kan inte förmå mig att vara rädd.

torsdag, december 04, 2008

Blandade saker som jag skrev för hundra år sedan och lika gärna hade kunnat skriva idag, smalt urval

25 maj 2006

And maybe you can keep me from ever being happy
but you're not gonna stop me from having fun.

14 maj 2006

Han svarade "Jag önskar att det fanns något jag kunde göra".

Det finns det. Bli den människan du borde vara. Älska mig så mycket som jag egentligen förtjänar. Nej, just det.

Mirakel finns inte.

5 maj 2006

Well, did I ask too much, more than a lot?
You gave me nothing, now it's all I got
We're one, but we're not the same
Cause if we had each other
Then we'd do it again

You say
Love is a temple
Love is a higher law
Love is a temple
Love is the higher law
You ask me to enter
Well then you make me crawl
And I can't keep holding on
To what you got
Cause all you got is hurt

One love
One blood
One life
You got to do what you should


2 maj 2006

Jag är starkare än du. Du var stark nog att gå, jag var stark nog och beredd att stanna. Tills döden skiljde oss åt.

Du är vassare än döden.

Slutsats: Vissa läxor måste man lära sig flera gånger.



Tankekorn

Du har invaderat mig likt ett HIV-virus invaderar en CD4+cell.

Jag är din värdcell.
Du är min världsskräll.

En tickande bomb.

Tankekorn: Om sjuksköterskan hänger sig med stasen, är det patientens fel då?

tisdag, december 02, 2008

Inte rädd

En stund med mina vänner gör mig säker, igen. Jag tänker inte vara rädd. Jag tänker inte bäva mera.

Naturligtvis älskar jag dig. Allt vi delat...? På vilket sätt eller hur mycket återstår att se & jag tänker njuta medan jag tar reda på det.

Kärleken är ganska egensinnig och förändrar sig inte för att jag vägrar känna efter, böjer sig varken efter min vilja eller min rädsla. Svårare än så är det inte. Enklare än så blir det aldrig. Mitt hjärta står över både förnuft och känsla och jag tänker inte vara envis och försöka kämpa emot.

Jag är ju ung och vacker och det finns inget självändamål i att begränsa mig själv. Min njutning, min längtan är vacker och jag gör rätt som följer den

Bifynd 1.
Känslorna i hans hjärta: En ung kvinna, intelligent, energisk, snabbtänkt, impulsiv med stor frihetslängtan. Kan uppfattas som rebellisk/obstinat men använder sin charm och envishet för att flytta berg.

Bifynd 2.
De märken du satt på mig, in- & utvändigt, de vackraste gåvor jag fått... Jag bär dem lika stolt och försiktigt som diamanter och en lätt strykning över dem med fingertopparna försäkrar mig om deras äkthet.

Jag älskar dina hårda ömhetsbetygelser och jag bävar för den dagen jag vaknar & inte hittar (dem på) min kropp.

Bifynd 3.
Tack min vän för att du vill ta emot:

- Min kropp
- Mina ord
- All min ungdomliga ivers hetsiga längtan

Du bär upp den väl, den klär dig!

Bifynd 4.
Vissa saker säger man bara inte, det är bara så.

Sara citerar låttexter del tvåtusentrehundratjugoåttakommatre

I don’t mind it
I don’t mind at all
It’s like you’re the swing set
And I’m the kid that falls
It’s like the way we fight
The times I’ve cried
We come to blows
And every night
The passion’s there
So it’s got to be right
Right?

No I don’t believe you
When you say don’t come around here no more
I won’t remind you
You said we wouldn’t be apart
No I don’t believe you
When you say you don’t need me anymore
So don’t pretend to
Not love me at all

I don’t mind it
I still don’t mind at all
It’s like one of those bad dreams
When you can’t wake up
Looks like you’ve given up
You’ve had enough
But I want more
No I won't stop
'Cause I just know
You’ll come around
Right?

No I don’t believe you
When you say don’t come around here no more
I won’t remind you
You said we wouldn’t be apart
No I don’t believe you
When you say you don’t need me anymore
So don’t pretend to
Not love me at all

Just don’t stand there and watch me fall
'Cause I, 'cause I still don’t mind at all

Det är här då, här jag ska skriva fan och helvete och alla andra
svordomar jag lyckats samla på mig genom åren, det är här
jag ska skriva något smart så att ni fattar hur jag menar och
samtidigt inte fattar ett dugg hur det ligger till.

Tänker inte kräkas ut min själ här, den gör sig inte i detta
typsnittet på den platta skärmen, jag tänkte kräkas ut den
över Caroline över thai-mat över hennes ögon som är speglar,
oceaner och diamanter på samma gång och sedan komma hem
och gå och lägga mig och låtsas som om ingenting hänt.

Man ska göra det man är bra på, har jag hört, och jag är så jävla
bra på att låtsas som om ingenting hänt.

måndag, december 01, 2008

Yrsel

Jag vågar nästan inte höja rösten, hävda mig... men gör det till slut. Säger att jag gillar att bli:

Uppfylld
Utmanad
Uttänjd
Uttänkt
Inskränkt
Instängd
Nerträngd
Nervänd
Nertryckt
Hårt ryckt
Hårryckt
Hänryckt
Hänförd
Förförd
Förstörd
Förlorad
Förstorad
Förminskad
Förankrad
Förtöjd
Förnöjd
Förnedrad
Nedlagd
Nedringd
Ringmärkt
Blåmärkt
Blåslagen
Slagfärdig
Slagkraftig
Kraftmätt
Av kraft tagen
Kraftigt medtagen
Nedslagen
Uppslagen
Uppskattad
Uppknullad
Uppvriden
Uppfunnen
Uppsluppen
Uppriven
Uppvänd
Uppbänd
Uppbränd
Brännmärkt
Brännhet
Brännskadad
Skadeglad
Glädjeskadad
Glädjeskakad
Glädjeflicka
Flickaktig
Akttagen
Iakttagen
I akt tagen
Tagen hårt &
Återtagen
Återvänd
Återanvänd
Användarvänlig
Användbar &
Vändbar
Vändklar
Klarlagd
Klarögd
Ögonfröjd
Fröjdfull
Fullkomlig

Fortsättning följer.