Tankesnurror

"I min kärlek är jag kvinna,
men i min stolthet är jag man"

Så skrev Calderón de la Barca redan på 1600-talet i "La vida es sueño" (Livet är en dröm). Vad har jag att tillföra, så här 400 år senare? Inte mycket.

Jag är för kär för att bara gå. För stolt för att våga riskera att bli sårad. För svag för att tacka nej, för rädd för att tacka ja. Bitter för att han inte förändrar sig, bitter för att inte jag.

För ung för att vara bitter, för gammal för att vara naiv. För fylld av kärlek för att lämna, för fylld av rädsla för att stanna kvar. Caroline brukar säga att "rädsla är motsatsen till kärlek" och jag vet att hon har rätt. Frågan är vad den ekvationen innebär när man älskar en man som är rädd. När en man är för rädd för att älska en. När båda älskar och båda är livrädda?

Mamma säger att det inte finns någon universallösning. Man kan inte planera. Det finns inga garantier. Vad är det den galna kvinnan sitter och säger...? Att jag ska kasta mig ut? Bestämt. Utan skyddnät. Det gäller att inte vara rädd i den här världen. Verkligen.