Så lycklig

Det finns en anledning till att jag är lite frånvarande i cybervärlden just nu. Jag är helt enkelt så lycklig i den verkliga verkligheten att jag inte har behovet. Jag kan ändå inte med ord beskriva lyckan, så varför försöka skriva om den?

Men, att min själsfrände och älskade blivit min sambo. Att vi om mindre än en månad flyttar till vår nya, fina lägenhet. Det är väl det som mycket av lyckan springer ur.

Annars. Fullt upp att balansera tuffa jobbveckor, flyttstök, lägenhetsköp, lägenhetsförsäljning... och så vardagslivet, lite träning, försöka hinna ge livstecken till de närmaste.

Men, lärt mig något viktigt. De som är nära, på riktigt, de försvinner inte på en vecka, en månad eller ett år. & vice versa. De som är nära tar jag emot lika självklart efter en vecka som efter ett år. Resten kan kvitta. Jag träffar så otroligt mycket människor i mitt arbete (kollegor, patienter, anhöriga) att jag är ganska socialt mättad. Den egentid jag har behöver jag få vila, slippa vara tillgänglig. Det kan tyckas som ett högt pris, eller ett lågt kanske, med tanke på att jag får arbeta med det jag tycker bäst om av allt.

Jag har inget behov av att gräva och älta just nu, jag lever och njuter av verkligheten just som den är.