Synar

Jag synar honom, han har samma tanke som jag och vi bedyrar varandra vår kärlek och håller varandra hårt. En kort, liten frist... Klamrar mig hårt till den, för vem vet hur länge vi får behålla den?

Men en kort stund, en natt är vi lyckliga och skrattar och ler tillsammans. Bedyrar varandra vår kärlek, faller tillbaka på det ljuvliga i att vi återfunnit varandra.

Leker med varandra på barns vis; kompromisslöst men lite klumpigt, ivrigt, ärligt.

Jag är så lycklig. Så otroligt lycklig. Jag tänker inte på att jag kanske kommer tappa det igen, att vi kanske slår emot verkligheten hårt, för jag är så lycklig. Älskar mer än jag trodde att jag någonsin skulle göra igen. Älskar honom, lika intensivt som när jag var arton år gammal och knappt mer än ett barn. Älskar mig själv, lika intensivt som sekunden jag föddes och var stark nog att dra efter luft första gången.

Så är jag med honom. Förlöst, fulländad, stark.