Jag är lugn för nu vet jag att min kärlek till dig är ren

I'd like to know if you'd be open to starting over from scratch

I'd like to know if you'd be open to giving me a second chance

I used to think I was special,
and only I have proved me wrong

Jag säger argt att jag kanske är ung och dum men jag är inte så dum att jag inte fattar att man inte kan göra vad som helst bara som en ren egotripp, för sitt eget höga nöjes skull. Jag förstår att jag har sårat dig och jag förstår att jag har förändrat saker och ting mellan oss. Jag förstår att ingenting försvinner eller glöms bort.

Samtidigt är jag lugn för första gången på länge. Det är kanske ironiskt att den där gången jag ringde och du berättade att du varit hos henne tänkte jag ringa och berätta att jag förlåtit allt som hänt, att jag var beredd att lita på dig igen och gå vidare. Det är kanske ironiskt att vi inte kunnat hitta rätt väg och riktning utan att gå svåra omvägar.

Men ändå, kan inte ångra eller önska annorlunda. Vi gick på en väg som bara kunda leda åt ett håll och jag är glad att jag vek av. Vägen vi går på nu, den leder någon annanstans, visst?

Det handlade aldrig om var gräset var grönast, ingen slår dig på fingrarna där, det handlar om ifall jag kunde stanna där på de premisserna, de där reglerna som kommer att härska trots att vi båda säger att vi inte beslutat om dem. Jag kunde inte. Nu, kanske?