Värre än så här? Jo då!

När jag fyllde 20 och vaknade bakfull, ensam, i en lägenhet som såg ut som kriget och lite till... då sa jag att det inte kunde bli värre. Jag tar tillbaka.

10 timmar och 50 minuter in på min 22a födelsedag har två människor sagt grattis till mig. Den första var min stora kärlek som jag ringde trots att vi sagt att vi skulle gå skilda vägar. Jag kände så starkt att jag skulle ringa, ringde två gånger utan svar. Tredje gången svarade han och berättade att anledningen till att han inte svarat var att han legat med sitt ex. Någon timme in i samtalet får han en påminnelse i mobilen att det är min födelsedag. Jag hotar honom med att jag ska lägga på om han säger grattis till mig så vid närmare eftertanke så sa han aldrig det.

Följdaktligen, 10 timmar och 50 minuter in på min 22a födelsedag har en människa sagt grattis till mig. Det är världens finaste människa som jag tycker så otroligt mycket om men som jag inte tror att det kan bli något med - av tusen olika skäl. Han skickar ett fint grattis-sms och jag slås åter igen av hur otroligt ledsen jag är över att jag snart kommer vara tvungen att vara utan honom i mitt liv. Kastar mobilen i golvet och somnar om.

När jag sedan vaknar är jag femton gånger så ensam som på min 20årsdag och det finns varken någonting att äta eller röka i lägenheten. Har ont i precis hela ryggen, har kvar gråtmärken av mascara sedan inatt, har låtit bli att gå till skolan och göra den där superviktiga obligatoriska saken (igen!) och känner mig allmänt dålig och nere helt enkelt.

Summan av kardemumman: När jag sa att ingenting kunde vara värre än min 20e födelsedag hade jag så fel, så fel. Det här är inte ens i samma dimension.

Nästa sms jag får är från H&M. De säger inte grattis, utan att jag kan få 100:- rabatt om jag handlar hos dem. Skjut mig?