Ljuset

I ljuset av vår kärlek känner jag mig så liten. Minns aha-upplevelsen i skolan när en föreläsare förklarade tanken med att en grupp är något mer än de människor som ingår i den. Nu: Aha-upplevelsen i att vår kärlek är något mer än de känslor vi har för varandra.

När vår kärlek breder ut sig i rummet kan jag bara le och ge efter för den. Den är stark, vild, okompromissbar och helt obekymrad över det faktum att du och jag inte har någon aning om hur vi ska hantera och leva med den. Jag drar av mig t-shirten helt ogenerat och lägger mig hud mot hud, kysser, rör, blir berörd.

Stunden är viktig för mig, den gjuter nytt hopp och mod i mig. Påminner mig om varför jag valt som jag gjort och varför jag valde om. Det är inget svårt att sluta efter en stund och krypa ihop för att sova, det här handlar varken om sex eller lust, den kontrasten har blivit tydlig för mig de senaste veckorna.

I ljuset av vår kärlek är jag mycket lugn. Det är ett ljus av det slaget att det inte föder några skuggor. Skuggorna finns i mitt sinne och i ditt och är en utmärkt grogrund för tvivel, därför är stunderna vi har tillsammans så viktiga. I de stunderna hittar jag kraft och vilja, lust och längtan, kärlek och förtrolighet. Där kan jag hämta styrka, tysta mina tvivel, utmana mina rädslor.

Vi väljer själv våra vägar och vi måste själva välja om vi vill lyssna till hjärtat eller till de tvivel vi då och då drabbas av. Att tvivla behöver inte vara fel men det är inte heller fel att våga satsa.

I ljuset av vår kärlek ser jag bara ett val. Inga tvivel kan kasta skuggor som dränker det ljuset. Jag är säker på vad jag känner och vill och jag är säker på att jag vill utmana mina tvivel. Jag kan bara önska att du känner detsamma.