Aldrig slut

"It's like I've been awakened
Every rule I had you breaking
It's the risk that I'm taking
I'm never gonna shut you out

Everywhere I'm looking now
I'm surrounded by your embrace
Baby, I can see your halo"

Det är så bitterljuvt att jag inte ens nu, när vi skiljs åt igen, ens kan tänka tanken att vi inte skulle mötas igen. Mitt hjärta talar rent och tydligt om att vi kommer att mötas igen och att jag därför inte behöver vara ledsen eller orolig.

Jag vet inte när, var eller varför. Kanske inte så här. Kanske inte snart. Kanske inte här. Men jag vet att och därför är jag lätt om hjärtat. Jag gråter inte och jag är ganska lugn i min saknad. Jag vet att vi gjort rätt den här gången och jag vet att ingenting är för evigt. Min själ är tätt bunden till din på så många vis med små elastiska band, vi är nära även när vi är ifrån varandra och glider vi för långt isär kommer elasticiteten göra att vi studsar tillbaka mot varann igen.

Det finns en mening och ett syfte med det som sker, jag tror att vi båda känner det den här gången. Så ikväll är jag både lycklig och sorgsen. Tillåter mig själv att känna, jag är inte rädd. Jag har förstått att det vi har och delar ligger bortom allt världsligt och även mitt förstånd.

Idag pratade jag med en patient som varit i Tyskland under andra världskriget. Han berättade om hur städerna var helt mörklagda för att inte synas från flygplanen. En beredskap som måste varit svår att leva i.

Jag gör likadant med min kärlek till dig nu. Jag blåser ut ljuset och försöker att inte vara rädd. Kärleken finns även om jag inte kan se den. Jag skyddar den genom att använda mitt mod och mitt förstånd. Jag mörklägger den en stund, för just nu är den alldeles för sårbar.

Ljuset kommer åter när saker och ting är annorlunda, inte förr.