Å andra sidan

& så å andra sidan, den här människan som bara ramlade in i mitt liv med stormsteg och satte allt i rörelse, som jag inte kan släppa eller glömma. Del ur brev:

"Jag hade kanske kunnat säga säkrare, vad jag sökte efter, om det hade varit så att jag fann dig medan jag sökte något. Men så var ju inte fallet... Jag sökte inte dig, och egentligen inte heller varken kärlek, förälskelse eller flirt. Men du kom in i mitt liv ändå, av en slump, och jag kunde inte blunda för det som hände i mig. Du hände i mig och det började söka mig. Du har rört mig och kanske var det fel av mig att låta dig röra mig. Men viktigare för mig är att långt innan du rörde mig så berörde du mig. Du satte min tillvaro i gungning bara genom din närvaro i rummet. Jag trodde att jag hade blivit galen, det har jag kanske också. Må så vara...

Du har berört mig. Du har berört delar av mig som jag är oerhört rädd om med sådan lätthet, sådan skicklighet, utan att jag en enda sekund bävat för den beröringen. Jag har berättat saker för dig som jag bär mycket nära mitt hjärta. Kanske har jag varit för ärlig mot dig, kanske har jag skrämt bort dig.

Jag förstår varje uns av tvivel hos dig, allt som du sa i telefon tidigare idag har jag redan tänkt. Jag bär på samma tvivel, samma funderingar. Mitt förnuft säger mig att det här verkar krångligt, att det vore enklare att be dig gå och försöka lämna det bakom mig. Men mitt hjärta vädjar om något annat och bryr sig inte om världsliga bekymmer"

Till slut måste man väl ändå lyssna på hjärtat, antar jag. Det är inte lönt ibland att fåfängt kämpa emot. Jag måste veta vad det här är och betyder innan jag kan komma vidare, på så vis har jag inget val. Ändå - ligger sömnlös. Det är omänskligt när klockan ringer 5.20 när man sovit dåligt men det finns inget alternativ, praktiken kallar. Så otroligt trött nu. Ljuset börjar komma tillbaka, väntar på effekt.

Väntar på klara svar, tydliga vägar.