Bra

Bra på praktiken, beröm av patienter och handledare. Idag fyra patienter själv, det artar sig. Börjar lära, förstå.

Privatlivet? Nej, helst inte.

Biter ihop hårt när han frågar vad jag tänker, kan inte förmå mig att svara, sanningen är att jag inte tänker så mycket. Det finns inte mycket att tänka. Det är nog så att vi står på noll, jag kan inte vara arg eller ledsen. Kan inte.

Dagarna, veckorna fulltecknade. Mycket praktik. Mycket plugg. Mycket sociala grejor - ovanligt för att vara jag. Men bra. Ett gott tecken, inte bra att isolera sig. Idag börjar sommartid, det är mitt halvår, det som kommer nu. Nu ska jag må bra och leva fullt ut, njuta, samla kraft och soltimmar. Jobba hårt, samla kunskap och erfarenhet.

Var vi ska börja nysta, dra? Jag vet inte. Vet att tiden är för knapp idag, som alltid, alltid. Ett av problemen är att tiden aldrig räcker till... Önskar att vi kunde sätta resten på "hold" en vecka och bara prata ut. Men så är det jobbet och två scheman som inte liknar varann.

Gud vet om vi liknar varann. Är vi lika? För lika?

Trött, mycket. Ledigt ett par dagar men måste plugga ikapp. Minns inte vad ledig betyder, ingen aning om när jag ska återupptäcka det.

Men full av förtröstan. Tror, att det ska ordna sig, alltet. Tror att det blir bra. På ett eller annat vis, liksom. Det är dags nu, för sol efter regn. Det är dags nu, för vår efter lång vinter. Dags nu, inte en dag för tidigt.