En kärleksförklaring

Allt går obehagligt bra. Jag är så lycklig att jag ibland måste hålla andan, rädd att lyckobubblan ska spricka upp.

Men sanningen just idag är att praktiken/skolan går bra. Jag har världens finaste vänner som jag trivs så bra med. Det är vår på riktigt och dagarna är ljuvligt långa, kvällarna ljuvligt ljusa. & så är jag kär och för första gången känns det som att vi vill samma saker och menar allvar. Imorgon släktmiddag. Han vill presentera mig för sina föräldrar.

Jag känner mig så i fas. Plötsligt är jag precis just där jag ville vara i livet 22 år gammal, full av förtröstan.

Älskar: Världen, mig själv och honom.
Älskar: Att vi fått ännu en chans.

Förundras så över universums finurlighet.

Nu: Påsktripp till mormor på landet.