Valet, kvalet

Jag ler innerligt när jag säger att han är mitt sequele, men när vi lagt på blir leendet mer eftertänksamt.

Ska jag försöka träna bort det här, med envishet och beslutsamhet, eller ska jag acceptera det som en del i mitt liv?

Patient på Neurologen: "Jag accepterar att allt inte blir som förr, men jag vill få känna mig som mig själv"