Riktar om

Yeah, I've got a first class ticket

But I'm as blue as a girl can be.

Then I'm walking in Memphis
I was walking with my feet ten feet off of Beale
Walking in Memphis
But do I really feel the way I feel?

Idag är jag tacksam för att jag vaknar och känner mig någorlunda utvilad.
Idag är jag tacksam för att solen lyser och vittnar om att det ska bli vår.
Idag är jag tacksam för att den latinamerikanska kvinnan igår fick mig att tänka och ändra riktning.
Idag är jag tacksam för att jag har så många människor i mitt liv som jag tycker om.

& inte minst - för att jag tycker ganska bra om mig själv.

Har riktat om. Uttrycket påminner mig alltid om en handledare på vårdcentralen som lärde mig mycket om stickteknik. Hon menade att om man träffade fel var det inte mycket att sitta och gräva efter, chansen är ganska liten att man träffar rätt när man letar i blindo och det gör förbannat ont på patienten. Men hon menade att ibland har man tur, då och då får man ett gyllene tillfälle när man kan se eller känna kärlet nära nålen och då kan man bestämma sig för att rikta om. Det skulle man, enligt henne, bara göra när man är säker på att lyckas eftersom det som sagt gör ont. Tekniken var att bestämma sig och sedan vinkla om ganska skarpt, vara bestämd i rörelsen.

Jag vet inte om jag blivit mycket bättre på att sticka utifrån hennes beskrivning men jag kan relatera till annat i livet. Igår riktade jag om i livet. Bestämde mig för att jag fått ett gyllene tillfälle, kände mig säker på att lyckas och vinklade om ganska skarpt. Bestämd i den rörelsen. Rökte den sista cigaretten vid den här tiden igår och köpte inga nya. Tvättade allt som legat på hög, till och med alla lakan, påslakan och handdukar. Satte mig ner och gjorde skolarbete som jag borde gjort för dagar eller veckor sen. Mailade såna där viktiga mail och ringde samtal. Gjorde upp en ny plan. Skrev en målformulering för min kommande praktik.

Vågar inte säga än, att jag träffat rätt, att det kommer lyckas. Men känner mig lättare till mods som vågade försöka och vara bestämd. Det jag saknar i förmåga har jag alltid igen i vilja och envishet - får inte glömma det.

Nu: Första dagen på nya (sista!) praktiken. Skräckblandad förtjusning a la bergochdalbana. Gilla läget, I guess.