Gråter

Så gråter jag. För att jag kanske har de finaste vännerna i detta universum. För att jag har Micke som håller om mig när vi ska sova. För att min familj är den idealiska familjen och för att min syster är galen nog att följa med mig.

Av lycka, alltså.

Om två och en halv timme går tåget till Berlin.

Fullpackad och uppstressad. Allt är som det ska vara.