Besviken

Om möjligt ännu mer besviken. Han skickar något kryptiskt om att jag tänker för mycket och går offline. Tänker för mycket? Tänker du alls?

Jag känner mig bara kränkt och sårad. Han skriver att han känner mer och mer för mig och jag vill bara kräkas - visa det då! Gör mig inte ledsen då. Spring inte ifrån mig innan jag hinner svara. Jag hatar att bli avbruten mitt i en mening, men att då bli lämnad innan jag ens hinner påbörja den?

Det är sant att jag tänkt mycket. Han vet egentligen inte varför och har inte brytt sig om att fråga. Han skriver att det är bra att jag tar upp saker som känns fel, men skyndar iväg innan jag ens hinner börja. Allt känns fel ikväll.

Han skyndar iväg till drömmarnas värld. Jag vågar inte, jag är inne på fjärde eller femte natten mardrömmar och börjar liksom se ett mönster. Då är jag hellre trött. Trött och gråter, hellre än mina mardrömmar, ja.

Jag vill bara ge upp. Säga åt honom att dra åt helvete och försvinna ur mitt liv. Jag är så ömtålig att allt han gör gör mig illa. & han tänker inte efter och säger saker som så lätt bli kniv efter kniv i ryggen.

Och så då, lämnar mig i tårar utan att låta mig säga hejdå.

Skulle det bli bättre då?