Åh

Åh, vad det känns när Sverige vinner - gör mål i 89:e minuten och tusentals människor reser sig upp och skriker, skrattar och jublar. När en främling bjuder på en öl man inte kan tacka nej till. Nikotinets varv genom kroppen. Cykelfärden hem när gatorna är mörka och tysta, med en envis melodi kvar i huvudet:

"I love you, ich liebe dich, Zlatan Ibrahimovic"

Fast det var ju inte Zlatan, utan Ljungberg... Bäst av allt är iallafall kvällens trogna sällskap, min egen liebling Agnes. Ingen kramas och lyssnar som hon.

Att ännu en av mina naglar försvunnit på vägen kan vi inte ta hänsyn till. Allt är ett stoooort leende!