Börjar likna...

Det kan väl närmast liknas vid saknad, den här rastlösheten och det intensiva tankearbetet. Jag håller hjärtat tillbaka och det börjar streta emot. Det bitterljuva i att släppa efter. Egentligen är det galet att kasta mig in i något så här precis innan jag åker bort i flera veckor. Men så gör jag gärna det - kastar mig in i saker.

Städar ur hela garderoben och hittar tre stora kassar med saker som ska tvättas/sorteras ut/slängas. Det är ingen ordning med någonting. Eftersom att jag kastar mig in kärleken gång på gång blir det lätt oreda i vardagen och garderoben. För att vara helt ärlig trivs jag i lite oreda. Fläckfritt skrämmer mig lite.

Trött, är jag. Igår bestämdes det vart vi skulle åka, några nya orter inplanerade (t.ex. Nice, Marseille och Amsterdam). Ju mer jag tänker på det, desto roligare känns det. Imorgon ska jag försöka börja skissa på en packningslista. Hur packar man för mellan två och tre veckor ute i Europa när man ska kunna bära all sin packning med sig?

Jag struntar i att böcker är tungt. Imorgon ska jag shoppa lite nya, spännande saker att packa med mig. Det börjar alltså närma sig och tiden krymper. Kalendern är fulltecknad. Galet.

& så trots allt detta att göra: saknaden. Ett gott tecken. Var är du och vad gör du? Varje minut. Däremot tänker jag inte på cigaretter - en helt rökfri dag för första gången på veckor. Utan det minsta lilla röksug.

Just nu har jag ett sug efter varma kyssar, jordgubbar och att se lite av den vida världen. Om allt går planenligt ska jag få alla tre med råge den närmaste månaden.

Lucky girl.