Pratar

Vi pratar om exet, det värsta av dem alla, och som alltid när han kommer på tal gör det honom förfärad och förbannad om vartannat. Han sa:

"Jag kan inte förstå hur du klarade av att höra sån skit så mkt. Lilla dig, när jag tittar på dig så ser du helt söt ut o man skulle verkligen inte ens kunna säga en enda ond sak till dig. Det känns som du skulle spricka då. Förlåt, jag vet att du är tuff till tusen men ibland ser du så... ömtålig ut. På ett gulligt sätt. Så man bara vill krama om dig. Kan inte förstå hur han sagt så till dig"

& jag bara ler. Tänker: "Jag kan inte förstå hur du kan säga så till mig". Samtidigt: jag förtjänar att höra det. Och jag är säker på att han menar det. Tänka sig.