en kärleksförklaring

torsdag, november 19, 2009

Lika

Det enda jag känner, det starkaste, det som fyller mig och lämnar mig tom, det enda jag tänker, känner, önskar, vill. Ni ber mig: Säg inte så. Så jag säger inte. Men jag tänker, känner ändå.

Jag är lika närvarande som solen.

Jag är lika skakad som hela staden var igår kväll.
Lika levande som vilken död som helst.

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]



<< Startsida