Närvaro
När mörkret och tröttheten lägger sig tungt över mig misströstar jag svårt. Hela dagar går i denna tunga dimma. Men så kommer det en liten stund framåt sena kvällen, när jag landar i någonting annat. När jag sätter mig med en bok och en kopp prinsess-te och känner ett djupt lugn.
Känner mig närvarande och tillfreds. Blickar ut mot världen och vet att jag inte är ensam.
Vilar i detta.
Känner mig närvarande och tillfreds. Blickar ut mot världen och vet att jag inte är ensam.
Vilar i detta.
1 kommentarer:
nej, aldrig ensam.
Av
mrsw, Klockan
11 oktober, 2009 21:09
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida