Morgonstund

Jobbar mitt första dagpass på över en månad. Ångesten infinner sig helt kort när klockan ringer och det är beckmörkt i rummet. Jag hade förträngt att mörkret och hösten knackat på. Sovit dåligt såklart.

Men så, mitt i frukosten. Den första strimman ljus över horisonten. Tackar Gud för solen och österfönster. Djupt andetag.

Fast ändå. Tänker. Älskling, kom hem. Vill vila i dina trygga armar igen. Det är hos dig jag hör hemma och jag har så många kyssar att ta igen. Höra dig viska alla kärleksförklaringar i mitt öra. Spendera en hel dag i sängen, ligga och prata och skratta. Jag saknar dig, kom hem. Snart.