Att välja eller inte välja...

På praktiken i hemsjukvården pratade jag med handledaren om att fatta beslut. Han menade att man måste kunna fatta beslut för att kunna jobba i hemsjukvård för när man står ute hos patienten fattar man alltid ett beslut. Att inte besluta är ett beslut i sig, liksom.

Jag är smärtsamt medveten om att en handling sprider sig som ringar på vattnet. Att välja något är per definition att välja bort något annat. Hur ringarna sprider sig vet man aldrig förrän efteråt. Man måste välja utan att veta vad som ska hända.

Jag tror att Gud ler åt mina kval vid varje vägskäl. Jag vill så gärna gardera mig men så fungerar inte livet. Ibland kan man halvgardera. Helgarderingar finns inte. Att välja något kommer att leda till någonting som jag inte kan veta eller påverka. Å andra sidan, att inte välja är ett val i sig.

Mamma säger: Man måste välja något som man mår bra av idag och kan leva med imorgon.

Om jag väljer det ena är risken att jag ångrar mig bittert.
Om jag väljer det andra är risken att jag ångrar mig bittert.

Att inte välja är att kasta bort båda alternativen. Då är det självklart att jag kommer ångra mig bittert.

Jag kommer att välja. Utifrån bästa förmåga vid tidpunkten för valet. Om det kommer en dag när jag ångrar det valet bittert kommer det vara lättare att veta att jag gjorde det bästa jag kunde, utifrån de förutsättningar jag hade.

Jag säger åt honom: Det finns en gammal The Ark-låt som heter "Let your body decide where you want to go". Jag säger inte mer än så. Det är helt överflödigt att säga mer än så.