Så här:

Jag tänker på det så här:

Kärleken, känslan, är det enklaste som finns. Världen, livet på den här jorden, är det svåra - vår utmaning. När våra själar en gång föddes ur varann ute i den stora rymden var det det enklaste, självklaraste...

När vi sedan landade här, i våra kroppar, på jorden, blev det vår utmaning. Att finna varandra, att våga se varann och älska varann trots att världen omkring gör det svårt för oss ibland. Men när jag har dig hos mig, i mina armar, när vi är säkra på våra känslor och varandra, de där välsignade stunderna... Då känner jag den enkelheten. Det självklara i att vi hör ihop, att vi delar något som är större än kärlek i världslig mening.

När jag är förtvivlad och full av frågor och kallar ut i universum är det du som är svaret. Alltid.