Lediga dagar försvinner fort

De lediga dagarna försvinner så fort, nu är det dags för en ny jobbsnurra igen. Sedan ledig söndag och måndag - men då måste jag ju plugga! Dagarna och veckorna går så fort och jag hinner sällan (läs: aldrig) stanna upp och fundera några längre stunder.

Så många måsten som ligger och bubblar i bakgrunden. Måste söka jobb, till exempel. Även om jag är helt oförmögen att ta in det så kommer jag vara färdig och legitimerad sjuksköterska om lite drygt tre månader. Tre månader!? Men det där med att söka jobb känns så stort och svårt. Vet inte vad jag vill ha för jobb och vet inte vad jag ska söka. Handlingsförlamad.

Samtidigt börjar jag ju komma in i min roll. På KUA (klinisk utbildningsavdelning) där jag är nu jobbar vi så gott som självständigt. Handledare finns men håller sig i bakgrunden. De uppmuntrar oss att gå in i vår blivande yrkesroll, testa vingarna. Känns obehagligt enkelt att ta telefonen och svara "Välkommen till KUA, det är Sara, sjuksköterska".

Tänk om jag vetat för tre år sedan, när jag sökte utbildningen, att jag skulle sitta här idag. Hade nog inte trott det. Men nu är jag ju här, och måste agera därefter. Alltså: Måste börja söka jobb. Börja tänka framåt. Börja tänka att jag kommer bli klar, att jag kommer att klara tentorna.

Hjälp?