Sömnlös

Ligger sömnlös. Jag. Jag som aldrig... Ligger plötsligt och vrider och vänder på mig. Vaknar upp om och om igen. Mamma erbjuder sömntabletter. Nej, nej, nej... inte tagit sånt skit på flera år och tänker inte börja nu. Hellre vaken än drogad. Har spenderat för många timmar redan som en zombie på tabletter, tonåren är fyllda av ångest och dimma, tänker freda vuxenlivet så gott det går.

Ett bra tips för att inte överväldigas av trötthet och ångest när väckarklockan ringer: Känn inte efter!

Snart iväg, ska gå helt in i arbetet och vila huvudet ett slag. Rutinsysslor idag mest: blodprover, injektioner och sådant som inte kräver så mycket tankearbete utan bara att man har ett leende och några vänliga ord över under tiden.

Tror att det är farligt att tänka för mycket, i alla fall om man är som jag. Upprepning:

Fundera lagom, ja.