En sån där dag...

En sån där dag, när man vaknar med sjuk mensvärk och ingen lust med någonting. Har tappat gnistan lite och det är trist. Vill inte erkänna för folk att jag mår dåligt riktigt, när jag klarat mig så långt igenom. Alla lite oförstående. Nu? Det är ju snart vår?

Men det är mörkt och grått, jag är trött och även om jag försöker hushålla med energin så räcker den inte hela vägen. Försöker sova i alla fall åtta timmar per natt men det räcker inte riktigt, inatt har mardrömmar stört mig och det känns nästan inte som om jag sovit.

Tror det gäller att bara försöka hänga i. Praktiken är prio ett och det jag verkligen måste klara ut. Pluggandet likaså. Försöker röra lite på mig för annars blir man ju ännu tröttare. Ta mig ut och träffa människor då och då, inte isolera mig. Lusten kommer väl tillbaka snart? Det sägs ju att ljuset är på väg tillbaka...

Nu: Ipren, bita ihop, slänga in en maskin tvätt. Sedan: Middag hos farmor och farfar.

Måste i säng i tid ikväll, en dag kvar, sedan helg!