Någonting jag skrev för ganska exakt tre år sen men hade kunnat skriva idag (förutom det där med snön, då)

"Vaknar av att han kryper ner i sängen brevid mig mitt i natten. Naturligtvis är det iskallt men när han ligger brevid tar det fem minuter eller så innan det blir varmt. Täcken och filtar i all sin ära men på vintern behöver man en man. Kroppsvärme. Hud mot hud.

Det snöar igen. Jag blir hysterisk och fylld av ångest - var är min vår som skulle komma nu? Var är allt det gröna, fåglarna som kvittrar, och viktigast av allt: Var är solen och ljuset?

Jag somnar om igen i hans famn, vad annars kan man göra när det snöar, och drömmer att vi får barn igen (fyrlingar denna gången) och pussar på honom när jag vaknar.

Jag älskar honom"