Detta skrev jag för nästan exakt tre år sen:

”Vi resonerar och resonerar men till sist måste man ju faktiskt känna och då känner vi båda bara ren kärlek. Han sa: 'I förrgår, när jag trodde att jag skulle förlora dig, då trodde jag att mitt hjärta skulle krossas'.

Vad spelar ålder för roll då?

Lite för mycket. Men det ska inte få stå i vägen. Jag älskar honom”

Jag älskar dig. Jag har alltid älskat dig. Jag kommer alltid att älska dig. Tro aldrig något annat, inte för en sekund! Jag vill inget annat än att dela mitt liv med dig. Jag vill bli din flickvän, din sambo, din hustru, mamman till dina barn, den du blir gammal ihop med. Vill dela allt med dig, glada och svåra stunder, vardag och fest, spänning och tristess. Om vi kan det… jag vet inte än. Men jag vill att du vet att det är min högsta önskan i världen.

Du är min största kärlek på jorden. Du finns i mig, i mitt hjärta. Jag älskar dig så, jag längtar efter dig, jag älskar varje sekund med dig. Jag älskar dina vackra sidor och dina fula sidor, jag älskar din kropp och jag älskar din själ. Varje gång jag vaknar brevid dig ber jag en stilla bön om att få vakna med dig vid min sida varje morgon i mitt liv. Allt vad du gör och upplever vill jag dela med dig, allt jag gör och upplever vill jag dela med mig av till dig.

Jag har blivit äldre, försiktigare, räddare kanske… förnuftet får säga sitt först. Men tvivla aldrig, aldrig på min kärlek till dig för är det någonting med mig, något i den här världen som är sant så är det att jag älskar dig.