Hjärter dam

Hjärter Dam, du kan duka för två
Jag tar tåget ner framåt kvällen

Jag packar mina väskor, snart är jag på väg, åker till Sthlm över helgen och det ska bli skönt att lämna den här staden bakom mig ett slag. Vissa saker kommer jag sakna, vissa inte och så är det väl oavsett om man reser tre dagar, tre veckor eller tre år.

Hur jag ska kunna vara ifrån min lilla kissekatt i tre hela dagar är väl det stora dilemmat. Hur gör man? Men hon är i goda händer och finns kvar när jag kommer hem. Just nu är hon min stora trygghet i livet, hon är det som jag vet finns kvar och hon kräver inga omöjligheter av mig - bara min närvaro, min närhet, min kärlek och stora lass mat.

Jag vill inte bli krävd på mer än så just nu. De relationer som ligger mig varmt om hjärtat just nu är just de kravlösa. Något annat mäktar jag inte med.

Nu ska jag snart börja röra på mig, ska hem till Agnes, hela gänget ska träffas på fika och det ska bli så mysigt! Vänner är guld.

Svensk favoritpoet del 2

Dagen svalnar III

Jag såg min herre för första gången idag,
darrande kände jag genast igen honom
Nu känner jag ren hans tunga hand på min lätta arm
Var är mitt klingande jungfruskratt,
min kvinnofrihet med högburet huvud?
Nu känner jag ren hans fasta grepp om min skälvande kropp,
nu hör jag verklighetens hårda klang
mot mina sköra, sköra drömmar"

Edith Södergran -16

Problemet med att uppleva nåt va, det är liksom att nån annan redan upplevt exakt samma, va... och liksom redan uttryckt det bättre, va...

På natten är du mig nära till kropp och själ
På natten är ingenting mellan oss, ingenting utom vi själva

Naken stiger du fram ur drömmarnas floder av eld och guld
Naken kysser min blick din blick som två kärleksduvor i ett träd av korall och rubiner
Naken smeker min puls din puls och vintergatans tysta blod flyter sakta genom vår kropp som är en

På natten andas vår kärlek lugnt i mellanrummet mellan alla toner och stjärnor
På natten andas vår kärlek lugnt i tystnaden och evigheten

Gunnar Ekelöf -34

Hangup?

You make me fly, you get me high
You turn my world to such a better place
Your crazy touch, 
The sweetest rush is something to save my life

I wanna have that crazy love 
Want it running in my blood 
I want it taking over me, over me, over me

Over seas

Han skickar sms över land och hav, säger att det är varmt och att han mår bra. Jag svarar över tid och rum och säger att här är det kallt och snö och att jag mår bra.

Gör yoga i nästan en timme, kommer ner i kroppen, skönt. Släcker ner i rummet till avslappningen på slutet och bara glider med. Slappnar av, kopplar bort. Katie kommer och lägger sig på min mage och spinner, känner hon att min aura är mjuk nu?

Känner en stund det där lugnet, välbefinnandet som jag ibland känner när jag ligger i dina armar. Oroskänslan är borta, jag vet ju att vi möts igen - i detta livet eller i nästa. Jag är inte rädd för mörkret längre och inte rädd för livet utan dig, för du finns ju med mig, i kroppen och i själen.

Jag är inte rädd för ovissheten och för att vägen slingrar sig så att jag sällan ser mer än några meter framåt, inte rädd för överraskningar eller nya vägar. Universum har visat mig att allt som behöver få ett avslut möter mig igen, till slut, jag oroar mig inte.

Jag har mitt hjärta fullt av förtröstan.

Dela & växa

Så här tänker jag ibland:

Jag har fel, brister, svagheter och fula sidor. Det är det som gör mig mänsklig och ger mig en plats i den här världen. Men jag har också goda sidor, talanger, styrkor, vackra sidor och för att kunna ge av mig själv måste jag se dem och uppskatta dem.

Idag är jag tacksam, både för allt fint jag har, alla goda och sköna stunder men också för det som är svårt, jobbigt och tungt att bära. Utmaningarna förändrar oss, stärker oss och gör att vi kan växa.

De människor vi möter på vår väg som vill dela det vackra är få, de som också vill dela det svåra och fula är ännu färre. Det finaste jag kan ge dem är förtroendet att visa hela mig, våga dela och därmed växa. Det finns en mening med allt vi möter på vår väg och därför ska vi ha hjärtat fullt av förtröstan.

Tack för att du vill vara min vän, dela och växa. När jag ser på dig känner jag förtröstan. Se dig själv med mina ögon en stund, och vila i det.

Mättad

Dagen idag mättad, din tystnad är inte så påtaglig och jag vilar. Mörkret ligger så tungt över staden nu och allt grönt har gett sig av. Jag förundras över att jag står fast, kvar på jorden. Om än trött idag så högst levande.

Måste ibland påminna mig själv om att livet inte är nästan slut, det har ju just börjat. Jag har tagit ett par första, trevande steg i vuxenvärlden och det är självklart att jag inte går stadigt än. Jag har alltid varit hård mot mig själv och det har tagit mig långt men man får inte glömma att vara rättvis också.

Nästa helg tar tåget mig till huvudstaden, jag längtar efter systers ögon och leende över en cigarett.

Vuxenlivet just börjat, jag har gjort en storslagen entré och nu är det dags att andas ut och hämta ny kraft. Dagen idag är mättad och imorgon bjuder mig nya möjligheter. Jag skriver C-uppsats, ligger hud mot päls med min katt och står stadigt med fötterna på jorden (om än med kortare resor ut i universum).

Jag är människa med fel, brister, rädslor och fula karaktärsdrag. Men även med styrkor, kunskaper, erfarenheter och skönhet.

Tagit ett par steg och gillar vad jag ser. Tänker inte vända om. Går med ansiktet mot vinden, och tar stora kliv.

Axplock (känsliga läsare, moraltanter och dylikt varnas)

//Jag kom till dig varsamt förberedd och lika lätt om hjärtat som alltid. Det är en fantastisk känsla att få möta dig så igen. Jag känner mig så ung, vacker och lycklig och alla dina reaktioner, från ditt leende till din beröring, din doft, din andning och din begynnande upphetsning säger att du möter mig, bekräftar mig, speglar mig.

Du får min kropp att vrida sig i njutningsextas, min själ att virvla runt i kroppen, sväva, gå i vågor. Jag ler och skrattar med dig. Jag känner mig lätt om hjärtat, bekymmerslös, glömmer tid och rum en stund. Glömmer rätt och fel en stund. Bara känner, njuter. Välsignade stund. Yttersta välbefinnande, största lycka.//

Ordagrant. Punkt.

Oh it's healing, bang bang bang
I can hear your cannons call
You've been aiming at my land
You're hungry hammer's falling
And if you want me I'm your country

I'm an angel bored liked hell
and you're a devil meaning well
You steal my lines and you strike me down
Come raise your flag upon me
And if you want me I'm your country
If you win me I'm forever

Cause you're the storm that I believed in
and all this peace has been deceiving
I like the sweet life and the silence
But it's the storm that I believe in

Come and conquer and drop your bombs
cross my borders and kill the calm
Bear your fangs and burn my wings
I hear bullets singing
and if you want me I'm your country
If you win me I'm forever

Cause you're the storm that I believed in
and all this peace has been deceiving
I need some wind to get me sailing
So it's the storm that I believe in

You feed my heart you keep me breathing
Cause you're the storm that I believed in
And if you want me I'm your country

Underhållande läsning

Tro eller icke tro på horoskop - i vilket fall fick jag mig ett stort skratt när jag läste följande i mitt horoskop. Det var ganska pricksäkert:

"Hon tycker om ett blomsterrikt språk: hon är mycket sensitiv och avskyr allt vulgärt. Hon uppskattar oberoende i kärlek, men idealiserar och förskönar det. Hon föredrar att behaga och gör därför vad som är nödvändigt. Medan hon alltid är uppriktig, är hon inte alltid trogen.

Hon är otrogen, eftersom hon framför allt tycker om att behaga och kommer att fullfölja varje äventyr som uppkommer till slutet. Tycker inte om barriärer, tycker om handlingsfrihet och tycker inte om att redogöra inför någon.

Hon är en kolerisk typ, högröstad. Hon är översittaraktig, dominerar och utövar sitt inflytande med kraft. Hon fortsätter till slutet av ett mål, uppnår det och tar sig an en annan gärning med samma starka vilja och entusiasm.

Hon är seg och envis. Raseriutbrotten, vilka vanligen är begränsade till ord, är skrämmande"

Ps. Jag har goda sidor också, men de är inte lika roliga

Nedom höger nyckelben

Det ömmar lätt nedom höger nyckelben och jag kämpar, kämpar med processen att acceptera mig själv för den jag är - trots att det inte liknar någonting av det ni förväntar er att jag ska vara.

Jag tror att Gud skapar oss lite annorlunda än våra ideal, för att vi inte ska få en tråkig tid på jorden.

Jag har kämpat emot min egen vilja och jag har kämpat emot dig. Jag har använt mina ideal som sköld och när de inte räckt till har jag anammat samhällets förlegade regler och normer för att värja mig mot dig.

& gjort mig själv olycklig på köpet.

Här är jag. Hela jag, som jag bara kan vara när jag inte skär och skarvar i mig själv. Hel, fullkomlig. Bara så kan jag möta dig.

Universum bejublar vårt möte och jag vet att jag har fattat rätt beslut. Jag har valt rätt och fått en givande stund här, i livet.

Tärningen kastad

Tärningen kastad, allt satt i rullning. Vad som komma skall?

Fråga himlen om det.
Se vad du får för svar.

Samma som jag...

Dagens horoskop

Väduren 20. mars - 19. april

Det är dags, att du tar tag i problemet och konfronterar det. Du blir inte fullt tillfreds, innan dess att du gjort något åt det.

Så sant som det var sagt. Samlar lite styrka, jag vet vad jag måste göra och det är hög tid nu. Hög, hög tid.

Ett stort hopp

Rakt ut i ovissheten.

Har inte ens vett att vara rädd. Har utrustats med förtröstan.

Om det är du och jag kommer vi att mötas igen, ma cherie.

Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden  -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen

Mitt dilemma

Mitt dilemma ligger i att alla män som lämnat mig har ångrat sig. För sent, visserligen, men dock.

Å andra sidan har den enda jag någonsin lämnat varit det jag ångrat mest i livet. Det jag lovade mig själv att aldrig göra igen.

En rastlös själ, som pendlar mellan det långsamma och det snabba livet och alltid tycker att gräset verkar grönare. Hur gör man för att blir nöjd? Kommer det med åldern? Är det någon insikt jag inte fått än?

Eller handlar det om att kompromissa med sig själv? Kan man inte få allt?

Jag är 80-talist, uppfostrad att jag kan få allt jag vill ha och därmed oförmögen att välja och benägen att falla ner i den där kollektiva depressionen, orkeslösheten, det tafatta famlandet som många som mig sysslar med.

Måste jag skala och skära i mig själv?