Over seas

Han skickar sms över land och hav, säger att det är varmt och att han mår bra. Jag svarar över tid och rum och säger att här är det kallt och snö och att jag mår bra.

Gör yoga i nästan en timme, kommer ner i kroppen, skönt. Släcker ner i rummet till avslappningen på slutet och bara glider med. Slappnar av, kopplar bort. Katie kommer och lägger sig på min mage och spinner, känner hon att min aura är mjuk nu?

Känner en stund det där lugnet, välbefinnandet som jag ibland känner när jag ligger i dina armar. Oroskänslan är borta, jag vet ju att vi möts igen - i detta livet eller i nästa. Jag är inte rädd för mörkret längre och inte rädd för livet utan dig, för du finns ju med mig, i kroppen och i själen.

Jag är inte rädd för ovissheten och för att vägen slingrar sig så att jag sällan ser mer än några meter framåt, inte rädd för överraskningar eller nya vägar. Universum har visat mig att allt som behöver få ett avslut möter mig igen, till slut, jag oroar mig inte.

Jag har mitt hjärta fullt av förtröstan.