Mättad

Dagen idag mättad, din tystnad är inte så påtaglig och jag vilar. Mörkret ligger så tungt över staden nu och allt grönt har gett sig av. Jag förundras över att jag står fast, kvar på jorden. Om än trött idag så högst levande.

Måste ibland påminna mig själv om att livet inte är nästan slut, det har ju just börjat. Jag har tagit ett par första, trevande steg i vuxenvärlden och det är självklart att jag inte går stadigt än. Jag har alltid varit hård mot mig själv och det har tagit mig långt men man får inte glömma att vara rättvis också.

Nästa helg tar tåget mig till huvudstaden, jag längtar efter systers ögon och leende över en cigarett.

Vuxenlivet just börjat, jag har gjort en storslagen entré och nu är det dags att andas ut och hämta ny kraft. Dagen idag är mättad och imorgon bjuder mig nya möjligheter. Jag skriver C-uppsats, ligger hud mot päls med min katt och står stadigt med fötterna på jorden (om än med kortare resor ut i universum).

Jag är människa med fel, brister, rädslor och fula karaktärsdrag. Men även med styrkor, kunskaper, erfarenheter och skönhet.

Tagit ett par steg och gillar vad jag ser. Tänker inte vända om. Går med ansiktet mot vinden, och tar stora kliv.