Ett stort hopp

Rakt ut i ovissheten.

Har inte ens vett att vara rädd. Har utrustats med förtröstan.

Om det är du och jag kommer vi att mötas igen, ma cherie.

Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden  -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen