Han säger...

Han säger "älskling, är det säkert att det är okej om jag går till jobbet?".

& jag vet hur mycket han tycker om sitt jobb. Hur han hoppar upp ur sängen när klockan bara är fem och nånting och verkar förväntansfull snarare än dödstrött. Naturligtvis ber jag honom inte stanna hemma hos mig.

Det behöver jag inte heller. Det räcker att jag tror att han hade gjort det, om jag bad honom. Och den här gången tror jag faktiskt det.

Man måste vara nummer ett för att kunna ta ett steg tillbaka och vara nummer två.

Dags för skola.
Herregud.