Denna dagen - ett liv

Förutom enorma menssmärtor som inte vill gå över har dagen varit fantastisk över alla förväntningar.

Det är så otroligt skönt att vakna brevid honom tjugo i sju på morgonen, se att solen börjar kika fram bakom de mörka gardinerna och somna om igen. Vakna vid tio och pussas och somna om en liten stund till. Vakna vid tolv och kela, krypa ner i ett hysteriskt varmt bad och äta frukost. Krypa ner i sängen för att torka och få tillbaka värmen efteråt.

Åka ut till IKEA och känna hans hand treva efter min bland alla människor. Le åt alla dubbelsängar och bebisar som jag hoppas att vi ska ha en gång. Dricka en kopp kaffe i lugn och ro. Det spelar ingen roll att halva Malmö springer runtomkring oss, när jag ser honom i ögonen finns bara han och jag ändå - det blir ändå en kopp kaffe i lugn och ro. Eller ja, två koppar kaffe. En med mjölk och en utan. Och en "kalla det vad du vill". Det heter faktiskt chokladboll.

Sen promenerade vi runt en stund på Bulltofta i snön. I snön och i solen. Ljuset och hans närvaro är otroligt välgörande. Den blå himlen, den kristallklara luften. Middag på McDonalds och sju djupfrysta minuters väntande på bussen. En lugn och mjuk dag i kärlekens tecken.

Jag ska plugga lite repliker, packa om mina saker och sen ska jag tillbaka. Dit, där. Där mitt hjärta hör hemma.