Mardrömmar

Mardrömmarna jagar mig. Styr och ställer i ett liv jag trodde var mitt allena. Jag vaknar med panik och total sömnbrist, jag minns inte ens att jag tagit beslutet, jag vet bara att jag är kvar här när klockan är halv två trots att jag började klockan tio.

Jag kan inte ens förklara vad jag drömmer om, för jag skulle inte kunna få det att låta skrämmande hur mycket jag än ansträngde mig. Men jag vet ju hur pulsen är när jag vaknar. Ännu en dag åt helvete. Minns inte när jag var på teatern senast, har jag offrat betyget nu? De lär iallafall inte vara glada, någon av dem. Helvete. Helvete helvete helvete.

Martin säger att man inte ska säga att man vill dö när man egentligen inte vill det, så jag säger istället att jag inte vill leva. Jag vill trycka på paus och sova ett par år innan jag tar nya tag. Men leva, fullt ut, här och nu... det verkar vara bortom min förmåga.