Yes, nu skriver jag om sex igen, blunda om ni måste...

Citat:

" - Vill du följa med?
- Om!
- Det måste ha varit förutbestämt att vi skulle träffas.

Hennes vänliga ord betydde en islossning i deras relationer. Hon gick före och han efter. Hennes svängande höfter. Musikens sugande, gungande rutm. Hon spelade på sin kvinnliga charm. Han kände att just de hörde ihop. Hon hade en mycket säker instinkt för vad som behövde göras. Han sögs in i hennes erotiska kraftfält.

/.../

När han varsamt strök henne över kinden var det som om fördämningarna brast. Det fanns mycket av ung livskraft hos henne. Med ungdomligt lättsinne levde de endast för stunden. Hon löste upp flätorna. Hon exponerade sina välformade ben. Hon gav sig åt honom"

M. Lowden -06

Minnesbild:

När vi först möttes tyckte jag att det var så förbjudet. Mitt hjärta slog så hårt och leendet jag var berömd för bland stadens män (lite busigt, skälmskt, men ändå skrämmande moget och allvarligt för min ringa ålder) ryckte redan okontrollerat i mungiporna. Jag var lika brutalt förberedd på dig som du var brutalt oförberedd på mig. Alla mina galna upptåg som ursäktats som tonårsfasoner. Alla mina ärr och sår, som jag rest mig ur mot alla odds likt fågel Fenix. Allt så genomtänkt för att förbereda mig inför detta möte med dig. Detta första, kritiska möte.

Så därför slog hjärtat hårt när jag mötte dig, febrig, på darrande ben. Det var universums sätt att visa att det var allvar. Ett av mina första möten med allvaret, kanske är det därför jag minns känslan så tydligt, så bestämt kan återkalla hjärtslagen. Jag minns att jag tyckte att det vi gjorde var så förbjudet och förstod inte att det som komma skulle var det som egentligen var det förbjudna.

Att vi låg med varandra kunde anses lite avvikande eller halvt moraliskt förkastligt, men ingenting var egentligen förbjudet förrän vi började älska varandra. Kanske var det då jag insåg att jag inte ens anat vidden och bredden av förbjudet tidigare. När jag började bära på min längtan efter att få dela mitt liv med dig, först då blev det på allvar förbjudet och till slut drev detta oss i olika riktningar. Du var hård mot mig och jag grät så bittert, men jag förstår bättre nu varför du gjorde som du gjorde och att du också var hård mot dig själv.

Jag tycker om tanken på att vi lagt vår kärlek åt sidan och låtit den växa, mogna. Jag tycker om tanken på att det som finns nu, efter flera år ifrån varandra, är ännu starkare än det vi lämnade då. Kärleken i sig är samma, men den har utvecklats, liksom du och jag. Nu är tiden rätt och det som fått mogna ifred i solen är nu sprängfyllt av en fantastisk saftig sötma som vi bara kunde ana oss till då.

Vårt återförenande har som enda bieffekt en söt, lustfylld smak och doft som dröjer sig kvar i mig långt efter våra möten.