Orkar inte

Orkar inte se mina egna spöken eka, studsa tillbaka. Orkar inte försöka nästla mig in, mjukt, mjukt, börja hoppas och sedan, kastas ut med skrik och hårda ord. Muren upp, garden upp, avståndet säkrat.

Lillasyster som lät mig klappa, på lite avstånd. Men när jag tog upp henne i famnen och höll om tog hon sats med klorna först. Fem små sår som påminde om någonting jävligt obehagligt.

& sen, ännu en Lillasyster. Med klorna först. Rakt i huden som äntligen börjat bli mjuk.