Eva Dahlgren

Laddade just ner Eva Dahlgrens samlingsskiva och insåg snabbt misstaget... hur ska jag nu kunna gå och lägga mig?

Haft en lugn, skön dag. Insett hur jag trivs med Carolines närvaro vid mitt skrangliga köksbord över några koppar te. Många leenden.

Två jobb-pass kvar nu. Känns underligt men skönt.

Tror att jag egentligen inte lever som det var tänkt. Känner en väg jag blundat för och förnekat. Redo att bekänna tro till en Gud som vill visa, hur det var tänkt.

Tiden skenar.
Äldre nu.
Skönt så.

Citerar, för att jag ska kunna maskera tanken. & för min oförmåga, att producera ord som klingar:

"En doft av hallon
dina läppar
i en trolsk och fuktig skog

Där jag ligger
ingen lättnad
aldrig nog

Är det som bär mig nu,
det är det som bär mig nu

& mot det blå jag ser en fågel lyfta
jag ser dig sväva så i min famn när vi kysser"