Jippie-kay-yey-motherfucker

Jippie. Grattis världen. Förutom att sömnbristen känns som en ordentlig bakfylla och ångesten riktigt härjar och kör runt i större delar av överkroppen ser jag fram emot ett riktigt jobbigt jobb-pass med en annan vikarie som inte heller riktigt kan rutinerna.

Just nu önskar jag verkligen att morgonpass inte fanns.

Tänker sova helt ogenerat på bussen.

En klok vän

"Du är den du är och du ska vara stolt över vad du har lyckats med, låt aldrig någon göra dig ledsen för att du är den du är"

En klok vän kommer med lite tröst. Jag drar lite på smilbanden. Sätter väckarklockan på om fyra timmar men tänker det går nog.

Snurrig

Fem cigaretter senare är jag lite yr. Om fem timmar ska jag åka till jobbet. Fick en ordentlig skrapa som jag kanske eller kanske inte förtjänade. Vet inte hur mycket man ska be om ursäkt för sig själv och hur man är.

Kämpar som ett djur för att hålla mig över ytan, bolla och balansera alla delar av livet som ibland känns ganska övermäktigt.

Vet inte om det är läge att säga förlåt när man slåss för sitt liv.

Samtidigt, vännerna - det viktigaste jag har. Inte vill jag göra dem illa med den jag är, det jag säger. Önskar att jag hade något klokt att säga men är tom på ord.

Tänka lite.

Ett barn har dött eller Allt vi har är nu

Ett barn har dött. Hon ramlade in i vår släkt när min faster träffade sin sambo för fem år sen. En liten solstråle med huvudet fullt av tickande bomber. Igår somnade hon in efter ett par månaders sjukhusvistelse.

& trots att man vetat, kommer tårarna. Såklart. Det finns ingenting mänskligt eller rättvist i att en åttaårig flicka dör.

Tänker på några rader ur en låt av Lars Winnerbäck:

"Den jävligaste stunden i livet var den när du gick,
och allt var förlorat
& där satt jag med mina grön-bruna ögon och såg med blåögd blick
allt jag hade förstorat"

Ska ni ta med er någonting av detta blogginlägget så är det att ta vara på de små ögonblicken som finns. Tiden man har med de man älskar. Att inte förstora det som är svårt, konstigt eller fel. Istället lägga vikten vid det som verkligen är viktigt.

Det finns inga garantier för var du är imorgon eller vem du har med dig då. Allt vi har är nu.

Slut på tentaångest...

Fick nu veta att jag blivit godkänd på båda tentorna och är därmed godkänd på samtliga kurser för år 1 på utbildningen. Är också välkommen tillbaka i slutet av augusti för att börja år 2. Fantastiskt.

Detta innebär alltså att jag från och med nu och till den 27 augusti inte behöver öppna en enda skolbok. & slipper all tentaångest.

Men tro inte att jag tänker lata mig... på måndag börjar nya jobbet som kommer bli en ordentlig utmaning. & den 13e juli är jag klar med introduktionsutbildningen, skickar in mina papper till länsstyrelsen och inväntar körkortstillstånd. Jag ska alltså, mot allas förmodan och till min egen stora förvåning, börja köra bil.

Ja, och sen börjar ju skolan igen...

Blandade morgontankar på förmiddagen

"Min älskade, älskade... Mitt finaste och dyraste i världen...". Han drar in mig i famnen och håller mig hårt, hårt. Visst kan han visa känslor men sällan sådär intensivt. Som om han var rädd att jag skulle försvinna och han bara kunde hålla kvar mig med ord och känslor. Jag, som inte ens var på väg någonstans, låg och njöt av stunden.

Sedan somnade vi där, tätt intill, och nu när jag vaknar är solen borta och kan ana lite regn i luften. Skönt, faktiskt. Inga mardrömmar direkt (om inte intima relationer med tjejpar som leker pokemon i sängen räknas som mardrömmar, det gör det kanske för en del men jag är inte så lättskrämd på varken tjej- eller pokemonfronten).

På väg till jobbet för ngt slags introduktionsmöte som de vill att jag går på trots att jag gått brevid två pass + jobbat två pass redan. Well well, jag säger ingenting.

Inte äter jag frukost heller - har blivit dålig på det.

Ny dag!

Ny dag. Vaknar stärkt efter natt utan mardrömmar (!!), lagom bakfull med en Caroline fridfullt sovandes på min soffa. Efter mysfrukost med varma bullar, te och prat iväg till Möllan och bakis-fika med Maria och efter en stund kom Linn. Är så varm inuti av all social samvaro det senaste dygnet. & äntligen sval efter en iskall dusch.

Snart kommer mannen och jag ska tigga till mig en kram. Åh, vilken dag! Ibland glömmer jag, hur bra man kan må. Jag kan må såhär bra!

Det är sommar och sol i staden, det är varmt och ljust inuti mig. & Maria är hemma! Bara det...

I veckan kommer liebling hem från Gotland, jag ska ha trion över på spelkväll (med Maria, som det ska vara) och vi ska till Göteborg. Jag älskar sommaren. Älskar!!

Ångest!?

Jag har sovmorgon, när jag vaknar framåt sen förmiddag lyser solen och det är varmt. & jag vaknar med ...ångest!? Förstår inte hur denna kropp är funtad men jag gillar inte att vakna varma sommardagar med tryck över bröstet och illamående. Försöker bortförklara med infarkt och graviditet men eftersom att jag varken har problem med hjärtat eller är gravid så är det vare sig jag vill det eller ej mina kardinalsymtom för ångest.

Suck, alltså.

Så nu är det meningen att jag ska kasta av mig trollet och börja diska. Sluta jiddra, börja trolla. Känner för att dra täcket över huvudet igen, mardrömmarna är iallafall inte verkliga.

Återigen... ångest på sommaren? Åh, livets orättvisor.

Livet, alltså

Väntar svar på båda tentorna, otåligt, önskar att det kunde gå snabbare. Det finns en chans att jag klarat båda, det finns också en risk att jag misslyckats med båda. Ovissheten...

Nya chefen ringde i fredags och sa att jag skulle börja den 13e, nu ringer hon och frågar om jag kan börja på fredag. Tja, såklart kan jag det. Sörjer lite över den förlorade ledigheten men behöver pengarna mer.

Planerna just nu är alltså juni: lite jobb, en del ledigt, åka till Gbg och hälsa på Mickes bror med sambo, göra klart renoveringen i köket. Juli: mycket jobb, någon helg ledigt. Kanske åka upp till stugan över en helg eller så. Augusti: SEMESTER!

Drömmen är att få så mkt pengar över att jag kan bjuda syrran på utlandsvistelse, hon fyller 18 i augusti. Min lilla lilla lillasyster. Den andra är 12 och har beundrare som följer med henne på ridskolan och hejar på henne på skolgympan. Också ganska stor, redan. Tiden går fort.

Carpe diem.