Blandade morgontankar på förmiddagen

"Min älskade, älskade... Mitt finaste och dyraste i världen...". Han drar in mig i famnen och håller mig hårt, hårt. Visst kan han visa känslor men sällan sådär intensivt. Som om han var rädd att jag skulle försvinna och han bara kunde hålla kvar mig med ord och känslor. Jag, som inte ens var på väg någonstans, låg och njöt av stunden.

Sedan somnade vi där, tätt intill, och nu när jag vaknar är solen borta och kan ana lite regn i luften. Skönt, faktiskt. Inga mardrömmar direkt (om inte intima relationer med tjejpar som leker pokemon i sängen räknas som mardrömmar, det gör det kanske för en del men jag är inte så lättskrämd på varken tjej- eller pokemonfronten).

På väg till jobbet för ngt slags introduktionsmöte som de vill att jag går på trots att jag gått brevid två pass + jobbat två pass redan. Well well, jag säger ingenting.

Inte äter jag frukost heller - har blivit dålig på det.