Ett barn har dött eller Allt vi har är nu

Ett barn har dött. Hon ramlade in i vår släkt när min faster träffade sin sambo för fem år sen. En liten solstråle med huvudet fullt av tickande bomber. Igår somnade hon in efter ett par månaders sjukhusvistelse.

& trots att man vetat, kommer tårarna. Såklart. Det finns ingenting mänskligt eller rättvist i att en åttaårig flicka dör.

Tänker på några rader ur en låt av Lars Winnerbäck:

"Den jävligaste stunden i livet var den när du gick,
och allt var förlorat
& där satt jag med mina grön-bruna ögon och såg med blåögd blick
allt jag hade förstorat"

Ska ni ta med er någonting av detta blogginlägget så är det att ta vara på de små ögonblicken som finns. Tiden man har med de man älskar. Att inte förstora det som är svårt, konstigt eller fel. Istället lägga vikten vid det som verkligen är viktigt.

Det finns inga garantier för var du är imorgon eller vem du har med dig då. Allt vi har är nu.