Klarade

tentan? Vet inte, men kanske. Det kändes för en gångs skull ok att skriva tenta. Nu är jag dock trött. Kom hem och satte mig direkt med böckerna för nästa tenta som inte kommer gå så bra tyvärr. Men, inte ens superwoman klarar väl två tentor dagarna efter varandra?

& så dedär ynka tre timmarnas sömn jag fick inatt... När jag kom hem var jag så trött att jag knappt orkade byta till hemmastrumporna...

(Ja, jag har hemmastrumpor. De är randiga raggsockor och passar alla hemma-tillfällen, vinter som vår)

& så träffade jag en gammal svenskalärare som ville att jag skulle bli författare. & skriva om vad? Hemmastrumpor och tentaångest?

Aaaah

Vaknade just efter ca 3½ timmes orolig sömn. Om 1 timme och 7 minuter ska jag tenta och just nu behövs kaffe, lite mod, massor av mina smarthetsreserver som ibland tittar fram och en hel hög med tur eller försyn ovanifrån för att jag ska klara detta omöjliga. Kommer aldrig vänja mig vid känslan av att över en veckas intensivt (från morgon till natt) plugg inte gjort mig tillräckligt mycket klokare för att jag ska kunna gå till en tenta med lugn i magen.

Det är alltid lite för mycket för att rymmas i mitt huvud, vill säga.

Håll tummarna.

Nej

Nej, bara ledsen, att tiden går så fort. Rinner mellan mina fingrar, som sand. Blir inte mätt på tillvaron. Alltid lånad tid. Alltid dags att gå. Vill inte somna trots att det är mörkt, inte vakna trots att det är ljust. Vill inte säga farväl, ens för en dag eller två.

Vill inte att tiden går så fort, vill fånga den men den vill inte hållas kvar. Jag griper, famlar efter tom luft. Andas in - men inget händer. Andas ut och hör att någon suckar.

Tänk att tid inte är en konstant som de lovade på mattelektionerna. Ingenting att räkna med som x och y. Det blir tomt så fort, älskling,

nästan innan du hinner gå.

Being sisters means...

...sharing a lot of things, throughout life.

Kvällen bestod av fondue-middag, vin, cigaretter, prat, film, frukt, mer vin, mer cigaretter, mer prat, några skivor, barndomsminnen, mer cigaretter, mer prat... nätterna går fort i rätt sällskap.

Vaknade framåt morgonen av en sovande syster på soffan och Anna Ternheim i högtalarna. Så lätt att somna om.

Morgonen/förmiddagen eller vad man nu kallar det har bestått av prat, cigaretter, kaffe, frukost, mer prat, fler cigaretter, fler barndomsminnen... dagar går fort i rätt sällskap.

& att vissa band aldrig klipps av. Vissa vanor och samtalsämne blir aldrig passé.

Vad säger du, fortfarande en kopp kaffe och en cigg om 50 år? & en massa prat - såklart!

Mina vänner

En av mina vänner är på gröna delens förstasida i Sydsvenskan idag. Jag hoppade till lite och log stort, han är så fin och förtjänar all credit han kan få. En av få idag som följer drömmen. Har inte pratat med honom på en dryg månad, inte med hans pojkvän heller. Kanske är det för att vi kom ihop oss lite på valborg, kanske är jag långsint.

Inte för att någon av dem ringt och jag vägrat svara, såklart. Skulden är kanske ömsesidig.

En annan vän hinner inte hem förrän hon åker igen. Jag kan inte säga att jag förstår hennes dragning till den stora världen (för mig är den bara skrämmande, jag trivs så bra här, intrasslad i mina rötter). Men jag önskar ju henne såklart att hon hittar sin dröm i någon av alla städer, i något av alla länder.

Försöka ta vara på tiden man har ihop. Javisst.

Vännen från Stockholm kommer imorgon, jag ska möta henne vid tåget, vi har inte setts på över ett halvår - det är galet, javisst. En gång i tiden sågs vi varenda dag, ringdes ännu oftare. Livet har skiljt våra vägar åt. Radikalt. Men vi har för mycket i bagaget för att låta det hindra oss. Jag tror att hon förundras över mitt liv, mitt sätt att leva, lika mycket som jag förundras över hennes. Därmed inte sagt att vi kan mötas och prata om det (livet, alltså) över en cigarett eller två. Eller tre.

Annars är det det vanliga: en i Tjeckien, en i Paris, några i stan, några onåbara, några jag inte vill bli nådd av. Med alla kursare, kollegor, familjemedlemmar, släktingar, bekanta, vänners vänner... tja, jag känner mig inte ensam, om man säger så.

Det finns fördelar med alla typer av vänner. Även de som är mil och mil bort. Ikväll ska jag träffa en vän som blev en kursare, med pojkvänner, det är bra - då kan de underhålla varandra när vi pratar tentor och medicinsk teknik. & så ska vi ju se Spider-man 3. Mellan varven iallafall :)

Sjuksköterska

Hittade en dikt som kanske mer än allt annat sammanfattar själva kärnan i min framtida yrkesroll. Om det är av intresse för någon.

"Till eftertanke"

av Søren Kirkegaard

Om jag vill lyckas
med att föra en människa mot ett bestämt mål,
måste jag först finna henne där hon är
och börja just där.

Den som inte kan det
lurar sig själv när hon tror att hon kan hjälpa andra.

För att hjälpa någon
måste jag visserligen förstå mer än vad han gör,
men först och främst förstå det han förstår.

Om jag inte kan det,
så hjälper det inte att jag kan och vet mera.
Vill jag ändå visa hur mycket jag kan,
så beror det på att jag är fåfäng och högmodig
och egentligen vill bli beundrad av den andre i stället för att hjälpa honom.

All äkta hjälpsamhet börjar med ödmjukhet inför den jag vill hjälpa
och därmed måste jag förstå
att detta med att hjälpa inte är att vilja härska,
utan att vilja tjäna.

Kan jag inte detta
så kan jag inte heller hjälpa någon.

Grått täcke

Vaknar till ett grått täcke över hela stan och tänker att jag hellre hade stannat under mitt vita. Panik över skoluppgifter som inte blir gjorda, två veckor till tentorna jag inte börjat plugga till. & så väntar en lång dag.

Well, bara att bita ihop.

Glömde ju säga..

...att jag fick VG på praktiken!

& idag har jag vakat vid en dödsbädd. Så svårt att veta, om man kan göra någon skillnad bara genom att finnas till. Jag har svårt med tanken att någon ska dö ensam.

Fast känslan när jag kommer imorgon och sängen är tom. Ganska hårt.

Inte så bra på att...

Vi är väl aldrig så bra på att beskriva oss själva? Vissa överdriver, vissa är falskt blygsamma eller kanske ärligt blygsamma, men det är sällan någon kan ge en bra, nyanserad och korrekt bild av sig själv. Vet inte ens var tanken kom från, heller.

Ännu en underlig dag. Patienterna fäster sig vid mig och jag vet inte om det beror på att jag har mer tid över eller ett leende extra. Jag fäster mig lagom. Det känns bra. Men idag grät jag nästan när jag fick höra en livshistoria som var rentigenom tragisk. Med små ljuspunkter tack och lov. Naturligtvis kan jag inte dela med mig.

Här får jag bara skriva min livshistoria. Såklart. Jag trivs på sjukhuset. Får mycket positiv feedback, blir stärkt. Bra bra bra. Borde inte sitta och skriva - börjar 6.45 imorgon. Aldrig roligt att gå upp men mysigt när rapporten väl kommer igång och nattsyrran börjar berätta. Det är alltid trångt på röd expedition och dendär koppen kaffe är riktigt varm (enda gången på dagen, sen kallnar de så snabbt för man sitter aldrig still länge nog för att dricka en klart).

Annars är det mesta som vanligt förutom att soffan fortfarande är bäddad sen nattbesöket... här är stökigt och jävligt och krukväxterna dör trots mina envisa försök att rädda livet på dem. Tur att det går bättre med patienterna... Jag har nog inte gröna fingrar helt enkelt. Får kanske köpa plastväxter.

& grannarna festar och spelar hög musik.
& jag trivs ändå.

Har helt missat schlagerfestivalen. Lika bra det.

Klarade natten

Jobbade hela natten och höll mig vaken!!! Känner mig sjukt duktig. Känns dock ganska koko att gå och lägga sig nu när det börjar bli dag. Mötte ett par trötta kursare på vägen till bussen och tänkte att jag är iaf trött och på väg åt rätt håll: ner i sängen!

Satte klockan för säkerhets skull. Tror inte att mina älskade grannar ska låta mig sova speciellt mycket men ändå för säkerhets skull... ikväll kommer nämligen en lillasyster hit och ska härja och gosa lite... och man härjar och gosar bäst om man är en pigg storasyster!

Godnatt godnatt!

Dagens "få se":

Få se om:

- Jag kan få mamma att lägga till IKEA till vår "lilla" shoppingrunda
- Vi ska äta på Mando eller Elysée
- Jag kan få ner en hel plankstek ifall vi ska äta på Mando
- Jag kan klara notan efter den "lilla" shoppingrundan

Idag vaknade jag 14.12. Sovmorgon de luxe. Snart börjar dock de snurriga skiften igen (denna veckan eftermiddag-kväll-natt-kväll-morgon, nästa vecka morgon-kväll-kväll-morgon). Över lag trivs jag väl rätt hyfsat med livet.

Tentaångest uppblandat med ett glas vin. Låter väl ganska klassiskt när man är 20 år, va?

Rökavvänjning

Idag hjälpte jag två patienter en bit på traven mot ett rökstopp. Kom hem och gjorde det enda jag kunde göra: kasta cigaretterna. Man börjar med sig själv. Imorgon är jag kanske inte en bättre människa men kanske en friskare.

& kanske leder det till att jag är friskare om 30 år.

Undrar var jag kommer vara om 30 år...