Inte så bra på att...

Vi är väl aldrig så bra på att beskriva oss själva? Vissa överdriver, vissa är falskt blygsamma eller kanske ärligt blygsamma, men det är sällan någon kan ge en bra, nyanserad och korrekt bild av sig själv. Vet inte ens var tanken kom från, heller.

Ännu en underlig dag. Patienterna fäster sig vid mig och jag vet inte om det beror på att jag har mer tid över eller ett leende extra. Jag fäster mig lagom. Det känns bra. Men idag grät jag nästan när jag fick höra en livshistoria som var rentigenom tragisk. Med små ljuspunkter tack och lov. Naturligtvis kan jag inte dela med mig.

Här får jag bara skriva min livshistoria. Såklart. Jag trivs på sjukhuset. Får mycket positiv feedback, blir stärkt. Bra bra bra. Borde inte sitta och skriva - börjar 6.45 imorgon. Aldrig roligt att gå upp men mysigt när rapporten väl kommer igång och nattsyrran börjar berätta. Det är alltid trångt på röd expedition och dendär koppen kaffe är riktigt varm (enda gången på dagen, sen kallnar de så snabbt för man sitter aldrig still länge nog för att dricka en klart).

Annars är det mesta som vanligt förutom att soffan fortfarande är bäddad sen nattbesöket... här är stökigt och jävligt och krukväxterna dör trots mina envisa försök att rädda livet på dem. Tur att det går bättre med patienterna... Jag har nog inte gröna fingrar helt enkelt. Får kanske köpa plastväxter.

& grannarna festar och spelar hög musik.
& jag trivs ändå.

Har helt missat schlagerfestivalen. Lika bra det.