Nej

Nej, bara ledsen, att tiden går så fort. Rinner mellan mina fingrar, som sand. Blir inte mätt på tillvaron. Alltid lånad tid. Alltid dags att gå. Vill inte somna trots att det är mörkt, inte vakna trots att det är ljust. Vill inte säga farväl, ens för en dag eller två.

Vill inte att tiden går så fort, vill fånga den men den vill inte hållas kvar. Jag griper, famlar efter tom luft. Andas in - men inget händer. Andas ut och hör att någon suckar.

Tänk att tid inte är en konstant som de lovade på mattelektionerna. Ingenting att räkna med som x och y. Det blir tomt så fort, älskling,

nästan innan du hinner gå.