Vintern

Hela jag kliar och jag tror att jag kanske kommer bli galen om det inte slutar snart. Jag är alltså ALLERGISK mot en årstid. Det räcker inte med depression och sömnbehov som ett spädbarn, utan för att göra kampen lite intressantare slängdes det in lite utslag också. Hur kan det läka ut helt över sommaren och sedan komma tillbaka så fort det slår över? Det är ju sjukt...

Men, den här kampen är redan vunnen. Jag har bestämt mig, det blir jag som vinner. Varje dag som inte spenderas skakande i sängen är en vinst. & det har ännu inte blivit fler än att jag kan räkna dem på ena handens fingrar. De flesta dagar lever jag, pluggar, träffar människor, tränar, jobbar... De flesta dagar har jag det jävligt bra.

Helgen har varit fantastiskt skön. Behövde verkligen semester från allt. God mat, trevligt sällskap, mycket vila och sömn... kunde inte blivit bättre.

Känner dock mindre för att gå upp 7.30 imorgon och släpa mig till skolan men så får det bli. Om en vecka får jag nycklarna till lägenheten, då är den min och bara min. Har inte riktigt fattat grejen än, svävar i något slags yr dimma och kommer då och då på att snart diskar jag min egen disk och betalar mina egna dyra elräkningar. Känns skönt att äntligen bli vuxen, för riktigt vuxen kommer jag aldrig bli här hemma där tvätten blir tvättad och disken diskad utan att jag lyfter ett finger. Hur skönt det än har varit, i nitton år.

Det känns ändå stort. En ny era, liksom. Vet inte om jag egentligen känner mig redo men det är helt enkelt dags att testa om vingarna håller.

Nu ska jag testa om mitt matspjälkningssystem håller för lite fil och müsli och sedan om min retikulära formation kan producera lite sömn så att jag kan studera in lite hjärtsjukdomar imorgon. & köpa en julklapp. Sedan får vi se vad kvällen bjuder på. Säkert något bra. I keep my hopes up.

Åh, livet!