Minnen

Jag visste att det skulle vara ödesdigert att börja sortera i min bokhylla och packa ner mina böcker. Jag kan inte låta bli att bläddra, och så mycket av det är ren nostalgi som skär rakt igenom hjärtat. Ett perfekt kirurgiskt snitt som gör att jag måste tänka på gamla vänner och gamla älskande och älskare och tänka:

Skulle det varit du och jag?

Det är flickor som blivit kvinnor och skaffat pojkvänner och pojkar som nästan blivit män och skaffat flickvänner eller pojkvänner eller har vigt sitt liv åt hatet och vapen. Vissa ligger i Lund, vissa ligger i lumpen, vissa ligger med andra eller sig själva.

Det enda de har gemensamt med varandra är att jag älskat dem alla. Kanske har jag älskat för mycket i mitt liv. Det har varit så många tårar. Så många uppbrott. Och när jag börjar bläddra är det så mycket nostalgi. Det finns så många "skulle det ha blivit du och jag?".

Skulle jag levt med en annan kvinna? Skulle jag ha levt med en homosexuell man, hade jag kunnat få honom att älska mig innan han valde väg? Skulle jag ha levt med två, med tre? Skulle jag ha lärt mig att stå ensam?

Gemensamt är att jag mötte dem innan vi valde vägar. Vi var unga, oskrivna blad. Tabula rasa. Det var ingen som visste vem som skulle leva med kvinnor, vem som skulle leva med män. Vem skulle bli Svensson, vem skulle göra tvärtemot? Vem skulle leva på ytan och vem skulle dyka djupt?

Vem av oss har fått mest kärlek? Vem är mest nöjd?

Skulle jag ha levt med någon av er, istället? Skulle jag kanske vara din flickvän och du skulle inte vara singel, eller homosexuell, eller heterosexuell, eller Svensson, eller tvärtemot.

Kanske är vi själsfränder, du och jag. Oavsett vilket, så är det något som går rakt in i hjärtat när jag bläddrar. Och fortfarande, när ni rör vid mig, er jag fortfarande träffar. Beröringen frågar: borde vi varit mer än vi är?

Borde vi älskat varann?