Kommer i ordning

Kommer i ordning på jobbet. Börjar lära mig vad folk heter, var vi har trädgårdsmöbler och färg och verktyg och dörrar och brädor och planteringsjord och allt vad folk vill ha. Vilka koder jag behöver i kassan, i returkassan, i datorn, vid dörren, i faxen, i telefonen. Hela mitt huvud är varor och siffror och namn och ett leende "ha en fortsatt trevlig helg".

Yes, jobbar gör jag. Tills allt snurrar och fötterna värker. & jag trivs så sjukt bra med att ha ett jobb igen. Det är höga krav, det är det. Ibland är jag gråtfärdig och redo att ge upp. Men jag lär mig. Långsamt men säkert börjar jag kunna svara på folks frågor om blommor och Stroller kombi. Och spånplattor och lister. Och fogsand.

Men nu är helgen slut och det är dags att lägga jobbet och koderna åt sidan. Istället ska jag fokusera på plugga och träna. Jag har många bollar i luften och många trådar att knyta ihop - snart märker vi om jag klarar det.

& mitt i allt har jag min kärleksrelation som är intensiv men ömtålig och mina vänskapsrelationer som är fina men behöver mer tid och engagemang än jag hittar tid och ork för. Men jag trivs, det gör jag.

Det är en kärleksförklaring, allt det här.
Även kaoset är mitt liv. Även det älskar jag.

Gråter under styrketräningen

Det sägs att det finns alltid nånting bra i det som sker
Och tron är ofta den som ger oss styrka
Ja, man säger mycket, men man vet så lite om sig själv
När ångesten och ensamheten kommer

För när vännerna försvinner, eller kärleken tar slut
Ser man allt med lite andra ögon
Man övar sig, och långsamt blir man bättre på att se
Skillnad mellan sanningar och lögner

Halvdöd

"Pasolini is me
'Accattone' you'll be
I entered nothing and nothing entered me
'Til you came with the key
And you did your best but

As I live and breathe
You have killed me
You have killed me
Yes I walk around somehow
But you have killed me
You have killed me

Piazza Cavour, what's my life for?
Visconti is me
Magnani you'll never be
I entered nothing and nothing entered me
'Til you came with the key
And you did your best but

As I live and breathe
You have killed me
You have killed me
Yes, I walk around somehow
But you have killed me
You have killed me

Who am I that I come to be here?

As I live and breathe
You have killed me
You have killed me
Yes I walk around somehow
But you have killed me
You have killed me

And there is no point saying this again
There is no point saying this again
But I forgive you, I forgive you
Always I do forgive you"

Jag ska göra något jag lovade mig själv att aldrig mer göra: Lägga mina sista pengar på ett paket Marlboro. Jag vet att jag borde gå nu, med huvudet högt, ur dethär. Jag hör raderna ur dendär låten som ännu bara existerar på en repig LP-singel i mamma&pappas skivsamling, låten som blivit min karta och kompass -

"Jag sträcker ut handen
och rör vid din kind
Men jag blir kall
för jag känner ingenting

Nu håller jag mig envist kvar
vid nånting som slutat vara bra

När du bygger murar
försöker jag rasera dem
& jag skriker i vanvett,
men din blick är tom

Att vara nån nära
det är så jävla svårt
Man bara faller
& slår sig så hårt

Men vi älskade, så varmt och hett
tätt intill varandra om natten"

Jag kan inte gå. Jag kan inte med all min viljestyrka eller förnuft förmå mig gå. Betyder det att jag är svag, eller att jag har hittat rätt? Finns det rätt och fel?

Om man förlorar en står en tusen åter.

Men om jag hittat rätt då?

Sorgsen

Det verkar som om jag kommer bli singel nu i dagarna. Mannen behöver tänka och inget gott brukar komma ur det.

Jag försöker för en sekund bortse från att hjärtat värker och tänka att jag a) klarar mig utan en man, att jag är stark i mig själv och kan stå på mina egna ben och att jag b) förtjänar en relation där jag blir behandlad bra och som gör mig lycklig. Om han inte kan det så är det kanske bäst att det slutar då.

Men så värker hjärtat till och jag är villig att kasta mig ner på knä och be till alla gudar jag aldrig trott på om att få behålla honom. Jag älskar honom verkligen och då är det svårt att blanda in logik.

Det positiva är att jag fick jobbet jag var på anställningsintervju om igår. Torsdag och fredag ska jag lära mig jobbet och på lördag börjar jag. Jag har alltså i april månad både skaffat mig förutsättningarna för en högskoleutbildning till hösten och ett jobb. Allt artar sig och jag börjar visst bli vuxen.

Det är synd att mannen jag älskar tycks oförmögen att bli detsamma. Att han inte kan värdesätta det vi har och fatta några mogna beslut. Ja, jag är bitter. Jag kan inte tänka mig en framtid utan honom.

Men nu kan jag iallafall tänka mig en framtid.

Dags att börja röra på mig. En sjuk bakfylla med tillhörande huvudvärk håller på att göra mig vansinnig men jag tror att fika med Agnes kan bota det och en rad andra krämpor. Vänner är det finaste man kan ha. Jag önskar att jag sa det till er oftare, att ni är det finaste jag har.

Snart är det sommar.

Vårjacka

Till slut hittade jag en vårjacka. Gick på ett halvflummigt pass på Friskis som gjorde mig alldeles mjuk inuti. Bara lårmusklerna som värker lite. Allt annat känns mjukt och följsamt. Men nu är jag trött. Behöver sömn. En kiwi och lite ananas. Och sen sömn.

Imorgon ska jag göra filosofin. Jag lovar.

Anne på Grönkulla

Ligger i sängen och plöjer igenom de tre videobanden med hela Anne på Grönkulla-serien som jag älskade så mycket som barn. Märker att jag älskar den lika mycket nu: gråter när Matthew dör, gråter när Gilbert rör sådär lätt vid Annes kind och följer henne hem över ängarna. Sentimentalt är bara förnamnet. Trots det hävdar jag att serien är det bästa som gjorts i TV-historia och ni borde se den allihop. Har sett klart band ett nu och har alltså åtta timmar kvar. Lovely!

Nu är det iväg och träna. Har inte tränat på sisådär en och en halv månad eller något och kommer antagligen dö på kuppen. Håller fast vid dendär tanken på kycklingsallad i sängen till middag med Anne.

Over and out.

Picknick

Här kommer några bilder från en picknick på påskafton. Notera att jag badar! Alla nyfikna själar kan ju dessutom glädjas över en bild på mannen i mitt liv. Dessutom är det ett par av er som borde kunna gissa var vi är någonstans. Gissa på!

Njuter

Njuter av solen och våren. Andas in den. Lever den. Ler den.

Lever med

Jag lever med en tudelad människa. Med en man som har två ansikten. Han kan sitta bakom mig sent om kvällen vid havet för att ge mig lä, hålla mig hårt i sin famn för att ge mig värme och viska i mitt öra för att ge mig tröst.

Samtidigt kan han utan samvetskval sitta och prata med en annan kvinna och ljuga om mig, förnedra och ringakta mig och allt vi har.

Plötsligt förstår jag var min svartsjuka kommer ifrån. Den vilar på min intuition. Jag vet vad som händer bakom min rygg, egentligen.

Det här måste sluta. Annars går jag under.

En ganska mysig onsdag

Efter att min man låtit mig ligga och dra mig i sängen halva dagen är han nu ute i köket och lagar mat och pysslar med något hemligt i kylen som jag inte får se. Jag har tandvärk och känner mig lite småbitter över det och att jag alltid är så trött, men över lag en mysig onsdagsmorgon och förmiddag. Och lite eftermiddag med.

Dock kan jag inte smälta att det inte är sol. Det är bara grått, grått, grått och åter grått. Jag har plockat fram min cykel ur dess ide, letat fram nyckeln till sommarstugan, bytt från vinterskorna till stövlarna jag hade i höstas - alla förutsättningar alltså, men ingen sol.

Dessutom är jag mer pank än jag någonsin varit tror jag. Och månaden är inte ens till hälften slut. Om någon bara ville ge mig ett jobb, lite sol och helst lite hjälp i de svåra valen nu den femtonde så hade allt varit...

...tja,
perfekt.

Ljust

Jag vaknar och det är ljust.

Bara det.

Sveps med

Han är förstående och stryker mig över håret - jag sveps med, är jag dum? Jag har hittat min andra halva, kan någon förebrå mig då? Jag sveps med hans förklaringar, jag tror honom. Naturligtvis.

Detdär är ett misstag jag gjort för många gånger redan. Jag vill tro att jag fyllt min kvot. Så jag sveps med - vad annat gör man? Han luktar ju så gott...

Ikväll blir det godiskväll/filmkväll med tjejerna där hemma. Har massa bra erbjudande för kvällen men orkar faktiskt inte. Jag förtjänar en hemma-kväll, jag om någon.

Lögner

Ännu en lögn.

Jag har ju sagt, jag vet ju. Lögner är det enda som inte går att reparera.

Rädd

Samtidigt som jag är glad att det börjar kännas som om vi kommer nånstans är jag fortfarande så jävla rädd. Under ytan ligger det flera lögner som han vägrar erkänna ens när jag konfronterar honom och det skrämmer mig något sjukt. Dessutom finns det kompromisser jag inte vet om jag borde kompromissa om.

Jag är så rädd att jag gör fel val. Att jag borde stå på mig och kräva att han inte ljuger. Kräva ensamrätt på honom. Samtidigt vill jag faktiskt inte göra det om det kostar mig hela mitt förhållande med honom. Hur mycket kan man kompromissa utan att offra sig själv?

Jag förstår inte varför han ljuger. När jag säger att allt går att ordna. Varför ljuger han då?

Kort och drömmar

Korten talar om en ljus framtid, mot alla odds ljus. Sannolikhetsmässigt kommer i genomsnitt ett och ett halvt kort per upplägg vara från den stora arkanan - jag har lagt på vår relation två gånger. Den första gången var fyra av sex stora, denna gången fem av sex. Kort som ödeshjulet och alkemisten kommer upp. Alkemisten - allt kan bli guld.

Samtidigt drömmer jag att han lämnar mig. Att han avlägsnar min hand från hans lår när han kör och till sist lämnar mig för någon annan, någon han träffat i hemlighet. Jag är övertygad om att det är verkligt ända tills jag vaknar.

Jag vet inte vad jag ska tro.

Dessutom är jag förkyld och ska spela upp teatern hela kvällen. Haha, ödets ironi alltså. Jag behöver mer värktabletter och halstabletter.

Klar

Klar med högskoleprovet, klar med projektarbetet. Jag kan bara hoppas att jag lyckas någorlunda lika väl på det senare. Kvar är teatern, psykologiredovisning och en fruktansvärd bok av Zola. Sen är veckan tack och lov slut. Sen är det påsklov.

Då ska jag shoppa, sova, träna, fika, promenera och förhoppningsvis klippa och färga håret. Njuta av våren i fulla drag. Den och kärleken.

Ps. Fatta!! Klar med projektarbetet!!

Högskoleprovet

Jag kan säga att sannolikheten att jag är smartare än du är sisådär 93,1% för med mitt 1,7 på högskoleprovet tillhör jag numera den svenska eliten, dedär 6,9% som är lite mer än alla ni andra.

Men jag är inte odräglig, nej då. Bara jätteglad!