Anne på Grönkulla

Ligger i sängen och plöjer igenom de tre videobanden med hela Anne på Grönkulla-serien som jag älskade så mycket som barn. Märker att jag älskar den lika mycket nu: gråter när Matthew dör, gråter när Gilbert rör sådär lätt vid Annes kind och följer henne hem över ängarna. Sentimentalt är bara förnamnet. Trots det hävdar jag att serien är det bästa som gjorts i TV-historia och ni borde se den allihop. Har sett klart band ett nu och har alltså åtta timmar kvar. Lovely!

Nu är det iväg och träna. Har inte tränat på sisådär en och en halv månad eller något och kommer antagligen dö på kuppen. Håller fast vid dendär tanken på kycklingsallad i sängen till middag med Anne.

Over and out.