Sorgsen

Det verkar som om jag kommer bli singel nu i dagarna. Mannen behöver tänka och inget gott brukar komma ur det.

Jag försöker för en sekund bortse från att hjärtat värker och tänka att jag a) klarar mig utan en man, att jag är stark i mig själv och kan stå på mina egna ben och att jag b) förtjänar en relation där jag blir behandlad bra och som gör mig lycklig. Om han inte kan det så är det kanske bäst att det slutar då.

Men så värker hjärtat till och jag är villig att kasta mig ner på knä och be till alla gudar jag aldrig trott på om att få behålla honom. Jag älskar honom verkligen och då är det svårt att blanda in logik.

Det positiva är att jag fick jobbet jag var på anställningsintervju om igår. Torsdag och fredag ska jag lära mig jobbet och på lördag börjar jag. Jag har alltså i april månad både skaffat mig förutsättningarna för en högskoleutbildning till hösten och ett jobb. Allt artar sig och jag börjar visst bli vuxen.

Det är synd att mannen jag älskar tycks oförmögen att bli detsamma. Att han inte kan värdesätta det vi har och fatta några mogna beslut. Ja, jag är bitter. Jag kan inte tänka mig en framtid utan honom.

Men nu kan jag iallafall tänka mig en framtid.

Dags att börja röra på mig. En sjuk bakfylla med tillhörande huvudvärk håller på att göra mig vansinnig men jag tror att fika med Agnes kan bota det och en rad andra krämpor. Vänner är det finaste man kan ha. Jag önskar att jag sa det till er oftare, att ni är det finaste jag har.

Snart är det sommar.