Tänk vad man kan hitta

Hittade en länk till min blogg på det mest mystiska ställe: På bästa vännens pappas blogg. Jag har läst hans blogg länge, länge utan att (som jag trodde) lämna några spår. Det började någon gång när hon sa att "pappa har skrivit om mig i sin blogg" och så var det igång.

En av de få bloggar som jag faktiskt tycker ger mig något. En människa jag vet tillräckligt mycket om för att det ska vara givande, samtidigt tillräckligt lite om för att det ska vara spännande. Dessutom är det alltid lika fascinerande att få en glimt av vem människor är bakom sin föräldra-roll. Inte minst när mina egna föräldrar visar litegrann.

Iallafall, en blogg där jag tycker att jag hittar många vettiga funderingar. Bilden av människan bakom den blir på något vis bredare och bredare. Jag skrattar lite åt ett av mina första minnen: Är hemma hos vännen för första gången hos pappan, vi sitter på hennes rum och pratar, vi är väl tretton eller så och pappan kom in med en tvättkorg på huvudet.

Jag minns inte varför, kanske var det ett försök att göra henne generad eller så fanns det någon djupare mening bakom det än så. Men den händelsen har etsat sig fast. Ofta nämns den "ja, men jag har ju knappt träffat honom sen den där gången han kom in med tvättkorgen på huvudet".

Vad jag ville säga med det här inlägget? Tja, kanske ingenting... Men jag blev förvånad. Och lite glad. Det är kanske fler som läser min blogg än jag trott.

Dags nu, att gråta de sista tårarna över att det inte finns några jobb (fick nej från det jag var på anställningsintervju på förra veckan. Förutom att de inte hade någon anledning till varför fick jag dessutom ringa och be om ett svar, trots att de sa att de skulle höra av sig i förra veckan. Och så undrar de varför ungdomar mår dåligt. Vi känner oss värdelösa, helt enkelt.)

Sen är det dags att skriva detdär psykologiarbetet så att jag kan få det ur världen.

Dagens värme var att Carro anförtrodde sig åt mig. En vän jag inte räknat med. Jag tror att jag behövde det mest, behövde känna mig behövd. Jag vet inte om jag hade något vettigt att säga, men man gör så gott man kan.

Vänner är guld.